- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
423

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Andra kapitlet - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Vet du, jag tror mig förstå, varav allt detta härleder sig”,
började Katja.

”Nå, varav? Varav?”

”Jag såg, hur du tittade på oss, när vi pratade med varandra
under supén.”

”Ja, ja!” svarade Ljevin ängsligt.

Och nu omtalade hon för honom, vad de talat om. Medan hon
talade, kunde hon ej andas av idel sinnesrörelse.

”Katja, jag har berett dig kval! Käraste, bästa, förlåt mig!
Det var vanvettigt av mig! Katja, jag ensam är den skyldige.
Hur har jag kunnat pina mig för en sådan dumhets skull!”

”Ack, det gör mig så ont om dig!”

”Gör det dig ont om mig? Vad har jag, vanvettige, gjort? ...
Varför har jag varit elak mot dig? En ohygglig tanke, att vilken
främmande som helst kan tillintetgöra vår lycka.”

”Ja visst, det är just det smärtsammaste . .

”Men nu skall jag med avsikt behålla honom kvar hela
sommaren hos oss och överbjuda mig själv i älskvärdhet mot honom”,
sade Ljevin och kysste Katjas händer. ”Det skall du få se redan
i morgon. Ja, i morgon fara vi ut på jakt.”

Tredje kapitlet.

Jägarna voro borta i två dagar, och klockan tio på morgonen
efter deras återkomst hem knackade Ljevin, som redan
företagit en rundtur över ägorna, på dörren till det rum, i vilket
Vasenka bodde.-

”Stig in!” ropade denne. ”Ursäkta mig, men jag har just
avslutat mina ablutions”, tillade han leende, varvid han syftade på
att han stod framför Ljevin i underkläderna.

”Var god och genera er ej.” Ljevin satte sig i fönstret. ”Har
ni sovit bra?”

”Som en död. Men ett sådant präktigt jaktväder det är i dag.”

”Vad dricker ni, te eller kaffe?”

”Ingendera delen. Jag intar helst genast en ordentlig frukost.
Men jag måste verkligen blygas. Damerna ha väl redan stigit upp?
Nu vore det mycket trevligt att gå omkring litet. Visa mig era
hästar.”

Sedan de promenerat omkring litet i trädgården, besökt
häststallet och till och med gymnastiserat litet på räcket, återvände
Ljevin med sin gäst in i huset och gick med honom till
vardagsrummet.

”Vi ha haft en underbar jakt och lärt känna så mycket nytt”,
sade Veslovski, i det han trädde fram till Katja, som satt vid
samovaren. ”Så synd, att detta nöje är förnekat damerna.”

”Nå, vad ligger det för ont i det? Han måste väl tala ett par
ord med värdinnan”, sade Ljevin sig själv. Han kände sig åter
illa berörd av Veslovskis leende och av den segrarmin, med vilken
denne hade vänt sig till Katja ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free