Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arkadjevitsj, vänd till honom. Därvid syftade han uppenbarligen
icke blott på samtalet med furstinnan, utan även på den egentliga
anledningen till Ljevins upprördhet, som han mycket väl hade
märkt. ”Men så sent du kommer i dag, Darja.”
Alla reste sig upp för att hälsa på Darja Alexandrovna.
Va-senka reste sig endast för ett ögonblick upp från sin stol, bugade
sig helt flyktigt, såsom det blivit brukligt bland unga män gentemot
något äldre, gifta damer, slog sig sedan ned igen och fortsatte sitt
samtal med Katja, varvid han skrattade högt åt någonting.
”Mascha har gjort mig alldeles förtvivlad. Hon har sovit illa
och är förfärligt stygg i dag”, sade Darja.
Vasenkas samtal med Katja rörde sig åter om samma ämne
som kvällen före jaktutflykten, nämligen om Anna och om frågan
om man finge ställa kärleken över samhällsordningen. Detta
samtal var Katja oangenämt; det försatte henne i oro, såväl genom
innehållet som även genom den ton, i vilket det fördes, men i all
synnerhet därför att hon redan visste, vilken verkan det skulle
göra på hennes man. Men okonstlad och naturlig som hon var,
förstod hon sig icke på att avbryta ett sådant samtal, ja, icke ens
på att dölja den tillfredsställelse, hon kände över att denne unge
man synbarligen föredrog hennes sällskap. Hon önskade avsluta
samtalet, men visste icke, hur hon skulle göra det. Hon visste,
att vad hon än gjorde, skulle hennes man märka det och giva det
en dålig tydning. Och när hon nu frågade Darja, vad som
egentligen förefallit med Mascha, och Vasenka såg med likgiltig min
på Darja och väntade på avslutandet av detta för honom tråkiga
samtal, då uppfattade i själva verket Ljevin denna fråga som ett
hycklande, avskyvärt knep.
”Nå, hur är det? Skola vi åka ut i dag och plocka svamp?”
frågade Darja.
”Ja, det skola vi göra. Jag följer också med”, svarade Katja
och rodnade därvid. Hon ville av hövlighet fråga Vasenka, om
även han skulle komma med, men återhöll frågan. ”Vart skall du
gå, Konstantin?” frågade hon med skuldmedveten uppsyn sin man,
då denne med beslutsam min gick förbi henne. Denna
skuldmedvetna uppsyn var för honom en bekräftelse på alla hans farhågor.
”Medan jag var borta, anlände maskinisten, och jag har ännu
icke träffat honom”, svarade han, utan att se på henne.
Han gick ned, men hade ännu icke lämnat sitt arbetsrum, där
han skulle hämta den av honom engagerade tyske maskinisten, då
han hörde sin hustrus välbekanta steg.
”Vad vill du?” sade han kort till henne. ”Vi äro upptagna.”
”Ursäkta mig”, vände hon sig till maskinisten. ”Jag skulle
gärna vilja tala ett par ord med min man.”
Tysken ville lämna rummet, men Ljevin sade till honom:
”Stanna, låt icke störa er.”
”Tåget går ju klockan tre?” sade tysken. ”Jag skulle icke
gärna vilja försumma det.”
Ljevin svarade honom ej något, utan lämnade själv rummet.
”Nå, vad har du att säga mig?” frågade han på franska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
