Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Sjätte kapitlet - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtal, som jag skall ha med dig och som jag hittills icke kunnat
ha med någon.”
Sjunde kapitlet.
”Ja, prinsessa, här för jag till er Darja, med vilken ni så gärna
ville prata”, sade Anna, då hon tillsammans med Darja
Alexan-drovna kom ut på den stora stenterrassen, där prinsessan Varvara
satt i skuggan vid en broderiram och arbetade på ett broderi för
Vronskis räkning. ”Hon säger, att hon icke vill ha några
för-friskningar före middagen, men låt oss i alla fall servera litet
frukost, så skall jag leta rätt på Alexei och föra hit dem alla.”
Prinsessan Varvara tog vänligt och en smula nedlåtande emot
Darja och började med ens klargöra för henne, att hon slagit sig
ned för en längre tid hos Anna, därför att hon alltid hyst större
tillgivenhet för henne än vad hennes syster Katarina Pavlovna
gjort, och nu, när alla förskjutit Anna, betraktade hon det såsom
sin plikt att hjälpa henne under denna svåra övergångstid.
De båda damernas samtal avbröts av Anna, som hade funnit
alla herrarna i biljardrummet och nu återvände ut på terrassen
tillsammans med dem. Det var ännu långt till dinén, vädret var
härligt och till följd därav diskuterade man flera förslag att
fördriva de återstående två timmarna.
”Jag tror, att Darja tycker bäst om att ta en läten promenad,
icke sant? Och sedan kunna vi ju ro ut en stund”, sade Anna.
De gingo två och två på en trädgårdsgång; Anna med Svijaschski
och Darja med Vronski. Darja kände sig en smula förlägen till
följd av den för henne alldeles nya miljö, i vilken hon befann sig.
I sin förlägenhet letade hon efter ett samtalsämne. Hon trodde
visserligen, att Vronski med sin stolthet skulle tycka illa om att höra
beröm över sitt hus och sin trädgård, men som hon icke fann
något annat samtalsämne, så sade hon till honom, att hans hus
behagade henne mycket.
”Ja, det är en mycket vacker byggnad och i god, gammal stil”,
svarade han.
”1 all synnerhet tycker jag om gården framför portalen. Har
den alltid varit likadan?”
”Nej då!” svarade han, och det lyste till av glädje i hans ansikte.
”Ni skulle ha sett den där gården i våras!”
Och sedan började han göra henne uppmärksam på allehanda
detaljer i husets och trädgårdens utsmyckning. Det var
uppenbart, att Vronski, sedan han lagt ned så mycken möda på
förbättrandet och förskönandet av sin egendom, nu även kände behov
av att framhålla sitt verk för en ny person och att han hjärtligt
gladde sig åt Darja Alexandrovnas beröm.
”Om ni har lust att bese sjukhuset och icke är för trött — det
är icke långt. Skola vi gå dit?” frågade han.
”Kommer du också med, Anna?” vände han sig till denna.
”Vi vilja också gå med, icke sant?” sade hon till Svijaschski.
”Men det är synd att låta stackars Veslovski och Tuschkevitsj sit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
