- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
439

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Gott, jag skall tala med henne. Men hur kommer det sig,
att hon icke själv kommer på den tanken?” frågade Darja, och
medan hon sade det, måste hon till följd av en dunkel
idéassociation tänka på Annas nya ovana att knipa ihop ögonen. Och det
slog henne, att Anna knep ihop ögonen just då, när samtalet
berörde de viktigaste levnadsfrågor. ”Alldeles så, som om hon knep ihop
ögonen inför sitt eget liv, för att icke se allt”, tänkte Darja.

”Ni kan vara förvissad om, att jag skall tala med henne, såväl för
hennes som för min egen skull”, svarade hon på hans tacksägelser.

Hon reste sig upp, och de gingo in i huset.

Nionde kapitlet.

Då Anna fann Darja före sig inne i huset, såg hon forskande
på henne, som om hon ville göra henne frågor om det samtal, som
Darja haft med Vronski,

”Jag tror, att det redan är tid att dinera”, sade hon. ”Vi ha
egentligen inte alls fått vara tillsammans riktigt, men jag räknar på
kvällen. Nu måste jag gå och klä om mig. Jag gissar, att du
också vill göra det. Vi ha allesammans smutsat ner oss vid nybygget.”

Darja gick in i sitt rum och måste nästan skratta åt sig själv.
Hon hade ingen möjlighet att klä om sig, enär hon redan hade
på sig sin bästa klänning. Men för att åtminstone markera på
något sätt, att hon gjorde toalett till middagen, bad hon
kammarjungfrun snygga upp klänningen, böt om manschetter och lade en
spetsduk över huvudet.

”Det är allt, vad jag kunde göra”, sade hon leende till Anna, som
trädde in till henne i rummet, iförd en tredje, omigen
utomordentligt enkel klänning.

Efter dinén satt sällskapet en stund på terrassen. Sedan spelades
det lawntennis. Darja Alexandrovna gjorde ett försök att spela
med, men på en lång stund kunde hon icke förstå spelet, och när
hon slutligen lyckats förstå det, var hon redan så trött, att hon slog
sig ned hos prinsessan Varvara och åtnöjde sig med att se på.
Hennes partner Tuschkevitsj upphörde likaledes, men de övriga
fortsatte länge med spelet.

Tionde kapitlet.

Darja skulle just gå och lägga sig, då Anna i nattdräkt kom in
till henne.

”Nå, hur är det med Katja?” började hon med en tung suck
och såg skuldmedvetet på Darja. ”Säg mig sanningen, Darja, är
hon icke ond på mig?”

”Om hon är ond på dig? Nej!” svarade Darja leende.

”Men hon hatar och föraktar mig?”

”Nej då! Men du vet ju, att man icke kan förlåta något
sådant.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free