- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
441

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på . . . Nå, vad sade han till dig?” frågade hon ännu en gång.

”Han sade mig, att han lider mycket för sin egen del, men att
dina bekymmer icke bereda honom mindre smärta. Du säger
kanske, att det är egoism, men det är en sådan ädel, upphöjd egoism!
Framför allt vill han legalisera sin lilla dotter. Han vill bli din
man och ha rättighet över dig.”

”Vilken kvinna, vilken slavinna kan väl vara slav i samma grad
som jag?” avbröt Anna henne dystert.

”Men huvudsaken är dock för honom, att ditt lidande får ett
slut.”

”Det är omöjligt! . . . Nå, och vad mer?”

”Han vill, att era barn skola bära sitt riktiga namn.”

”Vilka barn?” frågade Anna, i det hon knep ihop ögcncn och
undvek att se på Darja.

”Anny och de, som möjligen komma.”

”1 det hänseendet kan han vara alldeles lugn. Jag får ej några
flera barn.”

”Hur kan du säga, att du icke får några flera barn?”

”Jag får icke några flera barn, därför att jag icke vill ha det.”

Och trots sin sinnesrörelse måste Anna le, då hon såg
uttrycket av nyfikenhet, häpnad och förfäran i Darjas ansikte.

”Läkaren sade mig efter min sjukdom — ––––––––––––––”

”Det är icke möjligt!” utbrast Darja med vitt uppspärrade ögon.
För henne var detta ett av dessa väldiga avslöjanden, som tyckas
ha sådana följder, att man i första ögonblicket har den
förnimmelsen, att man icke kan omfatta allt med tanken, och sedan har
mycket, mycket att begrunda.

Detta avslöjande, varigenom nu på en gång blev klart och
tydligt för henne det, som dittills varit henne obegripligt, nämligen
varav det kom sig, att det fanns så många familjer med ett eller
två barn, väckte till liv hos henne en sådan massa tankar och
stridiga känslor, att hon icke var i stånd att säga något, utan satt och
stirrade på Anna med vitt uppspärrade ögon.

”Är det icke omoraliskt?” frågade hon, då hon suttit tyst en
stund.

”Hur så? Tänk dock efter — jag har ju att välja mellan två
ting, antingen att vara i grossess, d. v. s. att vara sjuk, eller att
vara min mans kamrat och väninna, och han är ju dock man”,
sade Anna i avsiktligt ytlig, lättfärdig ton.

”Ja, ja”, sade Darja. Nu, när hon ur Annas mun hörde
samma argument, som hon själv dragit fram, fann hon dem icke
längre så beviskraftiga som förut.

”För dig och för andra”, sade Anna, som om hon gissat hennes
tankar, ”kan det ännu ges betänkligheter, men för mig . . . Tänk
efter . . . jag är ju icke gift med honom, och han älskar mig endast
så länge ... så länge, som han älskar mig. Varmed kan jag således
bevara hans kärlek åt mig? Jo, endast härigenom!” Hon sträckte
ut sina vita armar framför sig.

Darja svarade ej något, utan suckade endast. Anna märkte
denna suck, som uttryckte, att Darja var av en annan åsikt än hon, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free