- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
442

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Tionde kapitlet - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fortsatte. Hon ansåg sig ännu ha kvar sådana starka argument,
att det icke fanns något att svara på dem.

”Du säger, att det icke är rätt handlat? Men det måste man
begrunda i lugn och ro”, fortsatte hon. ”Du glömmer min
belägenhet. Hur kan jag önska mig barn? Jag talar icke om de
fysiska smärtorna, ty dem fruktar jag icke. Men säg själv: Vad

skulle mina barn vara? Olyckliga varelser, som måste bära ett
främmande namn. Deras födelse skulle redan från början
försätta dem i det tvångsläget att behöva blygas över sin mor, sin far
och sin börd!”

”Men just därför är ju skilsmässan nödvändig.”

Men Anna hörde icke på vad Darja sade. Hon var angelägen om
att framlägga alla de argument, med vilka hon så ofta hade
övertygat sig själv.

”Vartill har jag då fått förstånd, om jag icke använder det till
att förhindra alstrandet av olyckliga varelser?” Hon såg på Darja
och fortsatte utan att invänta något svar: ”Jag skulle alltid känna
mig brottslig gentemot dessa olyckliga barn. Om de icke existera,
så äro de åtminstone icke olyckliga. Men om de existerade och
skulle vara olyckliga, så skulle jag ensam bära skulden härför . .

Elfte kapitlet.

”Så mycket nödvändigare är det att du, om det är möjligt,
förändrar din ställning till det bättre”, sade Darja.

”Ja, om det är möjligt”, svarade Anna i förändrad, sorgsen ton.

”Är således en skilsmässa icke möjlig? Man har dock sagt mig,
att din man går in på den.”

”Darja, jag vill icke gärna tala därom.”

”Nå, då låta vi bli det”, skyndade Darja sig att svara, då hon

iakttog ett drag av smärta i Annas ansikte. ”Jag tycker endast

att du ser allt i för dyster dager.”

”Jag, inte alls! Jag är mycket glad och belåten. Du har ju
själv sett, je fais des passions. Veslovski . . .”

”Ja, för att säga sanningen, så har Veslovskis ton inte alls
behagat mig”, sade Darja för att ge samtalet en annan vändning.

”Ack, det betyder ingenting! Det tjänar endast till att kittla
Alexei litet, ingenting annat. Den där Veslovski är ju bara en [-pojke,-] {+poj-
ke,+} och jag har honom helt och hållet i mina händer. Förstår du,

jag gör med honom vad jag vill. Det är precis, som när jag leker
med din Grigori . . . Darja (hon anslog plötsligt en helt annan ton)
du säger, att jag ser allt i för dyster dager. Men du kan icke
förstå det? Det är för ohyggligt. Jag anstränger mig, att icke se
någonting alls.”

”Men det är dock nödvändigt, skulle jag tro. Du måste göra
allt, som är möjligt.”

”Vad är då möjligt? Ingenting är möjligt. Du säger, att jag
skall gifta mig med Älexei, och tror, att jag inte har begrundat den
saken tillräckligt. Skulle jag icke ha begrundat!” sade hon
bittert och en rodnad drog över hennes ansikte. ”Det går icke en
442

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0444.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free