- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
445

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

främling i adelsmännens krets, men han hade uppenbarligen haft
framgång och misstog sig icke, när han trodde, att han redan
förvärvat ett betydligt inflytande bland dessa ädlingar. Till detta
resultat bidrogo skilda omständigheter: hans rikedom och hans
anseende, det vackra hus i staden, som en av hans bekanta vid
namn Schirkov ställt till hans disposition, och dessutom den
utmärkta kock, som Vronski haft med sig från egendomen; därtill
kom även hans vänskap med guvernören, som varit hans kamrat
vid pagekåren, och allra mest hans okonstlade, mot alla lika
uppträdande. Själva valen hade verkat så lockande på honom, att
han föresatte sig att själv låta uppställa sig som kandidat, om han
hade gift sig inom den närmast följande treårsperioden —
alldeles så, som han själv fått lust att rida med i kapplöpningarna,
sedan han tagit hem ett pris genom sin jockej. För närvarande
firades jockejens seger. Vronski satt vid ena bordsändan och till
höger om honom guvernören, en ännu ung man general å la suite. För
alla andra var denne guvernementets högste styresman, som
högtidligt öppnat valen, hållit ett tal och, såsom Vronski såg, hos alla
framkallade en känsla av vördnad, nästa slavisk underdånighet.
För Vronski däremot var han endast Maslov Katka (det hade
varit hans smeknamn i pagekåren), som kände sig förlägen inför
honom och som han försökte pigga upp.

Allt gick otvunget till, vartill även den goda maten och vinerna
bidrogo. Vronski var mycket belåten.

Man satt ännu kvar vid bordet och hade börjat röka, då
Vron-skis kammartjänare kom fram till honom med ett brev på en bricka.

”Från Vosdvischenskoje med särskilt bud”, sade han

Vronski tog brevet och läste det med mörk min. Det var från
Anna. Innan Vronski ännu hade läst det, hade han känt till dess
innehåll. Som han antagit, att valen skulle vara avslutade om
fem dagar, hade han lovat att vara tillbaka på fredagen. I dag
var det lördag, och han visste, att brevet innehöll förebråelser,
därför att han icke kommit tillbaka i rättan tid. Ett brev, som
han avsänt föregående kväll, hade Anna förmodligen ännu icke
emottagit.

Brevets innehåll var verkligen, vad han väntat, men dess form
var oväntad och berörde honom särskilt oangenämt. ”Anny är
mycket sjuk; doktorn säger, att det kanske är lunginflammation.
Jag är alldeles rådlös i min ensamhet. Prinsessan Varvara är mig
ej till någon hjälp, utan tvärtom. Jag väntade dig i förrgår och i
går och skickar nu ett bud till dig för att få veta, var du är och
vad som uppehåller dig. Egentligen hade jag velat komma själv,
men jag vet ju, att det skulle vara dig oangenämt. Lämna något
svar, så att jag vet, vad jag skall göra.”

Han tänkte: ”Lillan är sjuk, och hon har själv velat komma hit!
Barnet sjukt och denna fientliga ton!”

Det var för Vronski en särdeles otrevlig motsättning, denna
harmlösa munterhet under valen och detta dystra, tryckande
kärleksförhållande, till vilket han skulle återvända. Men han måste
fara dit, och han återvände hem med första nattåget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free