- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
448

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte delen - Fjortonde kapitlet - Sjunde delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Plikten att gå på en konsert..

”Vi skola icke tala mer därom”, sade han.

”Varför skulle vi icke tala mer därom?” svarade hon.

”Jag vill endast säga, att det även skulle kunna förekomma
angelägenheter, som man absolut icke kan undandraga sig. Sålunda
blir jag nu med anledning av huset tvungen att fara till Moskva . . .
Ack, Anna, varför är du så retlig? Vet du då icke, att jag icke
kan leva utan dig?”

”Om du genast åter skall ge dig i väg”, sade Anna i plötsligt
förändrad ton, ”så ser jag därav, att det är dig besvärligt att leva
tillsammans med mig... Du kommer hem på en dag och reser
åter bort...”

”Anna, det är grymt av dig att tala så. Jag är redo att offra
hela mitt liv ...”

”Om du reser till Moskva, reser även jag dit. Jag stannar icke
ensam här. Antingen måste vi helt och hållet skiljas åt eller också
leva tillsammans hela tiden.”

”Du vet ju, att det är min enda önskan. Men för att
möjliggöra det...”

”Är skilsmässan nödvändig? Jag skall skriva till honom. Jag
inser, att jag icke längre kan leva så här... Men till Moskva
följer jag ändå med dig.”

”Du uttalar det som en hotelse, och dock önskar jag ingenting
så högt som att aldrig mer behöva skiljas från dig”, svarade
Vron-ski leende.

Men medan han uttalade dessa ömma ord, hade hans ögon icke
längre denna kalla blick, utan de hade en uppretad, förbittrad
människas elaka uttryck.

Hon såg denna blick och förstod dess innebörd rätt.

”Om det står så till, är det en olycka!” sade denna hans blick.
Och ehuru detta intryck hade varat endast ett ögonblick, glömde
hon det aldrig mer under den kommande tiden.

Anna skrev till sin man och bad honom om skilsmässa. Mot
slutet av november flyttade Vronski och Anna till Moskva, sedan
prinsessan Varvara måst resa till Petersburg. Som de dagligen
väntade Alexei Alexandrovitsjs svar och i anslutning till detta
skilsmässan, så bodde de nu tillsammans som äkta makar.

SJUNDE DELEN.

Första kapitlet.

Sedan mer än två månader bodde Ljevins i Moskva. Redan
länge sedan var den tidpunkt över, då enligt beräkningar av dem,
som visste besked om dylikt, Katjas förlossning borde ha ägt rum,
men grossessen varade alltjämt, och inga symptom antydde, att
den viktiga händelsen nu var närmare förestående än för två
månader sedan. Läkaren och barnmorskan och Darja och modern
och i all synnerhet Ljevin, som icke utan ångest kunde tänka på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:54:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tlannakar/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free