Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vad som förestod, började alla bli otåliga och oroliga. Endast
Katja kände sig fullkomligt lugn och lycklig.
Hon märkte nu tydligt, hur i hennes hjärta spirade upp en ny
känsla av kärlek till det kommande, för henne delvis redan
närvarande barnet, och överlämnade sig med sällhet åt denna känsla.
Alla, som hon älskade, voro omkring henne, alla voro så snälla
och rara mot henne och visade sig så omtänksamma och överallt
möttes hon uteslutande av så mycken godhet och vänlighet,
att om hon icke hade vetat och känt, att detta tillstånd
snart måste upphöra, hade hon icke kunnat önska sig ett bättre,
angenämare liv. Det enda, som gjorde intrång på den fullständiga
njutningen av denna tillvaro, var den omständigheten, att hennes
man icke var sådan, som hon gärna hade velat se honom, och
sådan, som han brukade vara på landet.
Hon älskade hans lugna, glada, gästvänliga uppträdande på
landet. I staden däremot föreföll han alltid orolig och tycktes vara
på sin vakt, som om han fruktat, att någon skulle kunna göra
honom och i all synnerhet henne något ont. På landet, där han
uppenbarligen kände sig på sin plats, hade han aldrig brådskat och
aldrig varit sysslolös. Här i staden hade han alltid bråttom, som
om han icke ville försumma något, och dock hade han egentligen
ingenting att göra. Hon visste, att han på andra människor icke
gjorde något ömkansvärt intryck; tvärtom, när Katja ute i
sällskapslivet iakttog honom så, som man mången gång iakttar en
älskad människa och bemödar sig om att se på honom som en
främling för att kunna föreställa sig, vilket intryck han gör på andra,
så märkte hon med ett slags svartsjuk bävan, att han med sin
ståtliga figur och sitt uttrycksfulla ansikte verkade mycket
tilldragande. Men företrädesvis betraktade hon honom icke
utifrån, utan, så att säga, inifrån, och därvid såg hon, att han här
icke var den verkliga Ljevin; på annat sätt kunde hon icke förklara
hans tillstånd för sig. Emellanåt gjorde hon honom i sina tankar
förebråelser för att han icke förstod att leva i staden, men vid
andra tillfällen sade hon sig, att det verkligen var en svår uppgift
för honom att här gestalta sitt liv så, att det beredde honom
tillfredsställelse.
Och vad skulle han för övrigt ta sig till här? Att spela kort
roade honom ej, på klubben gick han ej, och att umgås med
sådana vivörer som till exempel Oblonski, det visste hon nu vad
det betydde; att deltaga i svåra dryckeslag och sedan besöka
dåliga platser. Hon kunde icke utan förfäran tänka på vart
männen brukade bege sig vid dylika tillfällen. Eller skulle han
deltaga i sällskapslivet? Men hon visste, att därtill hörde, att man
kände sig road av unga damers närmanden, och hon kunde dock
icke önska sig, att detta skulle vara fallet med hennes man. Eller
skulle han sitta hemma tillsammans med henne och hennes mor
och systrar? Men hur angenäma dessa samtal än voro för henne,
så förstod hon dock, att de måtte vara ointressanta för honom.
Vad återstod honom således?
En fördel medförde dock detta liv i staden för dem, så till vida
29. — Anna Karnnina. 449
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
