- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
450

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att det aldrig förekom några tvister mellan dem. Vare sig nu
detta berodde på att alla levnadsförhållanden i staden voro
annorlunda eller därpå att båda blivit försiktigare och förståndigare i
detta hänseende, så förekom det inga tvister av svartsjuka, som
de känt en sådan fruktan för, då de flyttat in till staden.

I detta hänseende tilldrog sig till och med en för båda mycket
viktig händelse, nämligen att Katja sammanträffade med Vronski.

Gamla furstinnan Marja Borisovna, Katjas gudmor, som alltid
hållit mycket av henne, önskade ivrigt att få återse henne. Ehuru
Katja med anledning av sitt tillstånd för övrigt icke avlade några
besök, åkte hon dock med sin far till den vördade gamla damen
och träffade Vronski hos henne.

Vid detta sammanträffande hade Katja endast att förebrå sig,
att i det ögonblick, då hon kände igen de henne en gång så
välbekanta anletsdragen, hon knappast kunde andas, allt blodet
strömmade till hennes hjärta och en rodnad färgade hennes
kinder. Men det varade endast några sekunder. Hennes far, som
med avsikt börjat samtala i högljudd ton med Vronski, hade ännu
icke avslutat detta samtal, då hon redan var i stånd att se på
Vronski och i nödfall till och med tala till honom på samma sätt,
som hon talade med furstinnan Marja Borisovna, och framför allt
så, att allt i hennes tonfall och hennes leende skulle ha funnit
gillande av hennes man, vars osynliga närvaro hon i detta
ögonblick tyckte sig känna.

Hon växlade några ord med honom och smålog till och med
lugnt vid en skämtsam anmärkning av honom om valförsamlingen,
som han kallade ”vårt parlament”. Men sedan vände hon sig
åter till furstinnan Marja Borisovna och såg icke en enda gång
till på honom, förrän han reste sig upp för att taga avsked. Då
såg hon på honom, men uppenbarligen endast därför att det är
ohövligt att icke se på den, som bockar sig för en.

Ljevin rodnade mycket mer än Katja själv, då hon omtalade för
honom, att hon sammanträffat med Vronski hos furstinnan Marja
Borisovna. Det hade fallit sig mycket svårt för henne att omtala
detta för honom, men ännu svårare blev det för henne att
fortsätta och redogöra för detaljerna av mötet, enär han icke gjorde
henne några frågor därom, utan endast såg på henne med mörk min.

”Det gör mig ont, att du icke var med”, sade hon. ”Jag menar
inte i rummet, ty i din närvaro hade jag icke kunnat vara
otvungen. Jag rodnar nu mycket, mycket mer än då”, tillade hon.
Hon rodnade så häftigt, att hon fick tårar i ögonen. ”Men att
du icke kunde se det genom en springa!”

Hennes ärliga ögon lämnade honom icke i tvivel om att hon
verkligen var belåten med sig själv, och trots hennes rodnad
lugnade han sig genast och började göra henne frågor, vilket hon
ju även hade önskat. Sedan Ljevin fått veta allt, blev han riktigt
glad och sade, att han gladde sig mycket åt denna händelse och
att han, om han träffade Vronski, skulle vinnlägga sig om att visa
sig riktigt vänlig mot honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0452.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free