Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Andra kapitlet - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Nej, det kommer icke att hända något. Det är icke tänkbart.
Jag åker ut med pappa på Boulevarden. Sedan avlägger jag ett
besök hos Darja. Jag väntar dig före middagen. Ack, det var
så sant... Vet du av att Darjas ställning börjar bli alldeles
ohållbar? Hon har en massa skulder och inga pengar alls. Jag talade
i går med mamma och Arseni (det var herr Lvov, hennes systers
man) och det tycks bli bäst, att du och han en gång sträcka upp
Stiva riktigt ordentligt. Så här kan det inte fortsätta. Med
pappa kan man icke tala därom ... Men om du och han ...”
”Men vad kunna vi göra åt den saken?” frågade Ljevin.
”Gå i varje fall hem till Arseni och tala med honom. Han kan
säga dig, vad vi ha beslutat.”
”Ja, jag vet i förväg, att jag i allt är ense med Arseni. Alltså
åker jag hem till honom. Apropå det, om jag skall på konserten,
så skulle jag ju kunna åka dit tillsammans med Natalia. Adjö nu!”
Tredje kapitlet.
Lvov, som var gift med Katjas syster Natalia, hade tillbragt
större delen av sitt liv utomlands, där han först fått sin
uppfostran och sedermera verkat som diplomat.
Föregående år hade han tagit avsked och övertagit en hovcharge
i Moskva för att kunna ge sina båda gossar en riktigt god
uppfostran.
Trots den allra skarpaste motsats i fråga om vanor och åsikter
och trots det att Lvov var äldre än Ljevin, hade de denna vinter
kommit varandra mycket nära och funnit behag i varandra.
Lvov var hemma, och Ljevin steg in till honom utan att låta
anmäla sig.
Lvov satt i en länstol och läste genom en pincené med blåa
glas i en bok, som vilade på en läspulpet; i andra handen höll han
försiktigt en till hälften till aska förvandlad cigarr.
På hans vackra, fina, ännu ungdomliga ansikte, som det lockiga,
silverglänsande håret förlänade ett ännu noblare uttryck, lyste ett
vänligt leende, då han varsblev Ljevin.
”Utmärkt! Jag skulle just skicka bud till er. Nå, hur är det
med Katja? Slå er ned här, här har ni det bekvämare...” Han
reste sig upp och drog fram en gungstol.
Sedan följde ett för Ljevin mycket intressant samtal, som
avbröts därigenom att Natalja Alexandrovna kom in i rummet,
redan klädd för utfärd.
”Jag visste inte alls, att ni var här”, sade hon. Uppenbarligen
var hon långt ifrån bedrövad över att ha avbrutit detta tråkiga
samtal, som hon redan länge vetat av. ”Nå, hur är det med
Katja? Jag äter middag hos er i dag. Alltså vill jag säga dig,
Arseni”, vände hon sig till sin man, ”att du tar vagnen...”
Och nu vidtog mellan man och hustru en rådplägning om hur de
skulle tillbringa dagen. Alldenstund mannen måste åka till
järnvägsstationen för att på tjänstens vägnar taga emot någon och
frun skulle på konserten och till ett offentligt sammanträde i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
