Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Tredje kapitlet - Fjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Kommittén för sydöstra Ryssland”, så gavs det mycket att
överväga. I sin egenskap av anförvant måste Ljevin deltaga i dessa
överläggningar. Det beslöts, att Ljevin skulle åka med Natalja
till konserten och till det offentliga sammanträdet; därifrån skulle
ekipaget skickas till Arsenis ämbetslokal och han skulle sedan
avhämta sin fru och föra henne till Katja. Men om han icke
var färdig med sina ämbetsgöromål, skulle han genast skicka
tillbaka ekipaget, och då skulle Ljevin åka med Natalja.
"Min vän här bringar mig alldeles ur fattningen”, sade Lvov till
sin fru ”Han försäkrar mig att våra barn äro sannskyldiga
mönster, och dock vet jag, au det inte finns så litet dåligt hos dem.”
”Arseni älskar överdrifter, det har jag ju alltid sagt”, svarade
hans hustru. ”När man eftersträvar det fullkomliga, blir man
aldrig nöjd.”
”Nå, där äro ni ju, kom in, ni mönsterbarn!” sade Lvov till
sina vackra, välbildade gossar, som just komtno in i rummet. De
bockade sig för Ljevin och gingo sedan fram till fadern, som de
uppenbarligen ville fråga om något.
Ljevin hade gärna pratat litet med dem och även velat höra,
vad de ville sin far, men först inledde Natalja ett samtal med
honom, och strax efteråt kom en kollega till Lvov vid namn Machotin
i hovuniform in i rummet för att tillsammans med honom åka till
järnvägsstationen och taga emot det väntade höga besöket, och
nu vidtog ett oavbrutet samtal om furstinnan Korsinskaja och om
furstinnan Apraxinas plötsliga död.
Ljevin hade alldeles glömt, i vilket ärende han kommit dit.
Först då han trädde ut i vestibulen, kom han att tänka på det.
Ӏh, javisst! Katja hade givit mig i uppdrag att tala med er
om Oblonski”, sade han till Lvov, som följt med sin hustru ut
och stannat i trappan.
”Ja, maman vill, att vi, hans svågrar, skola ta itu med honom”,
sade han rodnande. ”Men vad har egentligen jag för anledning att
göra det?”
”Då skall jag ta itu med honom”, sade leende fru Lvova, som
i sin kappa av vitt hundskinn väntade på att samtalet skulle
sluta. ”Ja, då åka vi nu.”
Fjärde kapitlet.
Efter matinén åkte Ljevin till Bohlska huset.
”Kanske det icke tas emot i dag?” frågade han, då han trädde
in i porten.
”Jo, för all del, var så god och stig in”, svarade portvakten och
tog genast av honom pälsen.
”Det var förargligt”, tänkte Ljevin, i det han suckande drog av
sig ena handsken och glättade ut sin hatt. ”Vad skall det tjäna
till att jag kommer till dessa människor? Vad har jag att tala
med dem om?”
Då Ljevin gick genom första salongen, träffade han genast
innanför dörren grevinnan Bohl, som med förtretad, sträng min gav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
