- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
454

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Fjärde kapitlet - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en betjänt en tillsägelse. Så fort hon fick se Ljevin, smålog hon
och bad honom stiga in i lilla salongen innanför, från vilken
ljudet av röster hördes. I denna salong sutto grevinnans båda
döttrar och en Moskvaöverste, som Ljevin kände. Ljevin trädde fram
till dem, hälsade och tog sedan plats.

”Hur är det med er fru? Har ni varit på konserten? Vi kunde
inte komma dit. Mamma måste övervara en dödsmässa.”

”Jag har hört talas därom”, sade Ljevin. ”En sådan plötslig
död! Vad kan det ha berott på?”

Grevinnan kom in, slog sig ned i soffan och gjorde likaledes
frågor om Katja och konserten.

Ljevin svarade och upprepade sin fråga om furstinnan
Apraxi-nas plötsliga död.

”Hon var alltid klen.”

”Var ni på operan i går?”

”Ja, jag var där”, svarade Ljevin.

”Lucca var riktigt bra.”

”Ja, mycket bra”, svarade han, och som det var honom absolut
likgiltigt, vad dessa människor tänkte om honom, så började han
upprepa det, som redan hundratals gånger sagts om denna sångerska.
Grevinnan Bohl låtsade höra på honom. När han talat tillräckligt
länge och tystnade, började översten, som dittills suttit tyst, att
prata. Översten talade likaledes om operan och sedan om den
bristfälliga gatubelysningen. Till sist talade översten även om en
i utsikt ställd folie journée hos greve Tjurin, brast därvid i ett
bullrande skratt, reste sig upp och tog avsked. Ljevin hade
likaledes rest sig upp men märkte på grevinnans uppsyn, att det ännu
var för tidigt för honom att gå. Det fattades ännu ungefär två
minuter. Han satte sig åter ned.

”Ni skall väl gå på det offentliga sammanträdet? Det lär ju
bli mycket intressant”, började grevinnan.

”Nej, jag skall icke övervara det, men jag har lovat min
svägerska att hämta henne där”, svarade Ljevin.

Åter inträdde tystnad. Modern och den ena dottern växlade
åter en blick med varandra.

”Ja, nu måtte det väl vara på tiden”, tänkte Ljevin och reste sig
upp. Damerna tryckte hans hand och bådo honom framföra en
massa hälsningar till hans fru.

”Naturligtvis är hela historien mig likgiltig, men pinsam och
förskräckligt dum förblir den dock”, tänkte Ljevin och tröstade sig
med, att alla människor gjorde likadant. Sedan åkte han till
kommitténs offentliga sammanträde, där han skulle hämta sin
svägerska för att skjutsa henne hem.

Sedan han fört sin svägerska hem till sig och träffat Katja frisk
och kry, åkte han till klubben.

Femte kapitlet.

Ljevin anlände till klubben just i rättan tid. Samtidigt med
honom kommo även en mängd medlemmar och gäster åkande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free