- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
456

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och åt och drack med stort nöje, och med ännu större nöje deltog
han i sitt sällskaps muntra, harmlösa samtal. Gagin berättade med
dämpad röst en ny anekdot från Petersburg, som visserligen var
dum och oanständig men dock ganska lustig, och särskilt Ljevin
skrattade så högt åt den, att de närmast sittande sågo på honom.

”Del är ju någonting i samma stil som ’just honom kan jag inte
tåla’! Känner du till den historien?” frågade Stepan Arkadjevitsj.
”Ack, den är urstyv. Tag in en butelj till”, sade han till
vaktmästaren och började sedan berätta sm historia.

”Peter lltitsj Vinovski låter be”, avbröt en gammal vaktmästare
den berättande, i det han bjöd honom och Ljevin två höga, smala
glas med pärlande champagne. Stepan Arkadjevitsj tog ett glas,
växlade en blick med en vid ett annat bord sittande flintskallig
herre med långa, rödaktiga mustascher och nickade leende åt honom.

”Vem är det?” frågade Ljevin.

"Du har träffat honom en gång hos mig. Kommer du inte ihåg
det? En hygglig karl.”

Ljevin följde Stepan Arkadjevitsjs exempel och tog det andra
glaset.

Även Stepan Arkadjevitsjs historia var mycket lustig. Nu
berättade även Ljevin en, som också väckte bifall. Sedan började
man tala om hästar, om kapplöpningarna, som ägt rum samma
dag, och även om den elegans, varmed Vronskis häst tagit första
priset. Ljevin märkte inte alls, hur tiden gick, och dock närmade
middagen sig sitt slut.

"Ah. där äro ni ju också!” sade mot slutet av middagen Stepan
Arkadjevitsj, lutade sig tillbaka över stolens ryggstöd och sträckte
ut handen mot Vronski, som kom fram till honom tillsammans med
en högväxt gardesöverste. Även Vronskis ansikte lyste av denna
godmodiga munterhet, som man såg överallt här på klubben.
Förnöjd stödde han armbågen mot Stepan Arkadjevitsjs axel och
viskade något till honom. Sedan räckte han med samma förnöjda
leende även Ljevin sin hand.

”Det gläder mig mycket att träffa er här”, sade han. ”Jag sökte
er efter valen, men man sade mig, att ni redan hade avrest.”

”Ja, jag avreste samma dag. Vi talade just om er häst. Jag
gratulerar er”, sade Ljevin. "Det var ju en flott löpning.”

”Var satt du under middagen?” frågade Stepan Arkadjevitsj.

”Vi sutto vid andra bordet bakom pelarna.”

”Vi ha firat hans seger”, sade den högväxte översten. ”Det här
är redan hans andra kejsarpris. Om jag blott hade samma tur
vid korten, som han med hästarna. Men varför skola vi förspilla
den dyrbara tiden? Jag går in i vår helvetespöl.”

”Det är Jaschvin”, svarade Vronski på Turovzyns fråga och slog
sig ned på en stol bredvid den, som just blivit ledig. Sedan han
druckit ur ett honom erbjudet glas vin, beställde även han in en
ny butelj. Vare sig det berodde på klubbstämningen eller det
konsumerade vinet, så inlät Ljevin sig i samtal med Vronski om den
bästa boskapsrasen och gladde sig mycket åt, att han icke längre
hyste några ovänliga känslor i sitt hjärta mot denne man. Bland an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0458.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free