- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
458

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Sjätte kapitlet - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag är mycket, mycket glad däröver”, sade Ljevin.

”Även jag gläder mig mycket”, sade Vronsld.

”Kypare, en butelj champagne”, ropade Stepan Arkadjevitsj.

Men fastän Stepan Arkadjevitsj gärna skulle ha sett, att de
båda nya vännerna nu pratat med varandra, och ehuru dessa hyste
samma önskan, så hade de dock ingenting att säga varandra, och
båda kände det.

”Vet du av, att han inte alls är bekant med Anna?” sade
Stepan Arkadjevitsj till Vronski. ”Jag måste ovillkorligen ta honom
med mig till henne. Kom, Ljevin, så åka vi dit!”

”Känna ni verkligen icke varandra?” frågade Vronski. ”Hon
kommer att glädja sig mycket. Jag skulle genast följa med hem”,
tillade han, ”om jag icke oroade mig för Jaschvin och ville stanna
kvar här, tills han slutat att spela.”

”Hur så? Står det så illa till med honom?”

”Han förlorar i ett sträck, och jag är den enda, som kan hålla
honom tillbaka.”

”Hur är det? Vad säga ni om en pyramid? Ljevin, vill du
spela? Bra”, sade Stepan Arkadjevitsj. ”Lägg upp en pyramid”,
vände han sig till markören.

”Allt är redan klart”, svarade markören, som redan lagt upp
bollarna i en triangel och för nöjes skull rullade den röda av och an.

Då partiet var slut, tog Stepan Arkadjevitsj Ljevin under armen.

”Ja, då åka vi hem till Anna. Nu genast, icke sant? Hon är
hemma. Jag har redan för länge sedan lovat henne att ta dig med
mig till henne.”

Sjunde kapitlet.

”Furst Oblonskis vagn!” ropade portvakten med sin bistra
basröst. Vagnen körde fram, och båda stego upp i den.

”Vad jag gläder mig”, började Stepan Arkadjevitsj, ”att du
får lära känna henne. Vet du, Darja har redan länge önskat det.
Även Lvov har avlagt ett besök hos henne, och umgås sedan dess
där i huset. Ehuru hon är min syster, vågar jag dock säga, att
hon är en kvinna, vars make man sällan finner. Nåja, du får ju
själv se. Hennes belägenhet är mycket svår, i all synnerhet nu.”

”Varför i all synnerhet nu?”

”De ligga i underhandling med hennes man om skilsmässa. Han
har även gått in på den, men det existerar svårigheter för gossens
skull, och till följd därav har saken redan dragit ut i tre månader,
ehuru den bort vara uppklarad för länge sedan. Så fort
skilsmässan ägt rum, gifter hon sig med Vronski. Vad det är fånigt
med kyrkvigselns hokus pokus, som dock ingen människa längre
tror på och som endast hindrar människorna att vara lyckliga!”
grälade Stepan Arkadjevitsj. ”Nåja, sedan blir bådas ställning
lika trygg och säker som min och din.”

”Vari bestå då svårigheterna?” frågade Ljevin.

”Ack, det är en lång, förarglig historia! Hela saken har något
så osäkert, så obestämt. Men huvudsaken är den, att medan hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0460.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free