- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
459

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

väntar på denna skilsmässa, bor Anna sedan tre månader i
Moskva, där alla människor känna honom och henne. Hon kommer icke
med någonstans i sällskapslivet utan inskränker sitt damumgänge
till Darja, därför att hon icke vill, förstår du, att någon skall
besöka henne av medlidande. Den där dumma människan, prinsessan
Varvara, till och med hon har dragit sig tillbaka från henne, därför
att hon icke anser situationen anständig. I en sådan belägenhet
skulle en annan kvinna icke finna något stöd inom sig själv. Men
hon . . . Nåja, du får ju se, hur hon inrättat sitt liv, hur lugnt och
värdigt hela hennes levnadssätt är. Till vänster, mitt emot
kyrkan!” ropade Stepan Arkadjevitsj, i det han lutade sig ut genom
vagnsfönstret.

”Hon har ju en liten flicka. Hon är väl mycket upptagen av
henne?” frågade Ljevin.

”Du tycks föreställa dig varje kvinna som ett slags couveuse”,
svarade Stepan Arkadjevitsj. ”När en kvinna är upptagen, anser du,
att hon endast kan vara upptagen av sina barn. Nej, hon tycks
uppfostra sin lilla alldeles utmärkt, men det talas icke mycket om
henne. Anna sysselsätter sig först och främst därmed att hon
skriver. Jag ser redan, att du småler ironiskt, men därtill finns det
ingen anledning. Hon skriver en barnbok och talar icke med någon
därom, men hon har läst upp litet ur den för mig, och jag har
lämnat manuskriptet till Vorkujev, förläggarn, du vet. Han förstår
att bedöma dylikt, och han säger, att det är något betydande. Men
nu tror du kanske, att hon är en blåstrumpa. Misstag! Hon är
framför allt en kvinna med hjärta, det får du ju själv se. Hon har nu
hos sig en ung flicka, en engelska, och drar försorg om henne och
hela hennes familj.”

”Ack, det är väl bara litet filantropi?”

”Där ha vi det. Du ser genast något dåligt i allt. Hon gör icke
det av filantropi, utan av verklig hjärtegodhet. De hade, jag
menar, Vronski hade, en engelsk tränare, en mästare inom sitt fack,
men mannen är en drinkare. Han blev alldeles förstörd genom
dryckenskap, fick delirium tremens, och familjen kom i största
elände. Anna fick veta det, gav de stackars människorna hjälp,
och nu har hon tagit hela familjen under sitt beskydd. Och
hon hjälper dem icke på ett nedlåtande sätt, endast med
pengar, utan hon hjälper gossen genom undervisning i ryska att
komma in i gymnasiet, och flickan har hon tagit hem till sig. Där får
du ju se henne.”

Vagnen körde in på gården, och Stepan Arkadjevitsj ringde på
porten, utanför vilken det stod en släde. Utan att fråga
portvakten, som öppnade, om herrskapet var hemma, steg Stepan
Arkadjevitsj in i vestibulen.

Vid en blick i spegeln, märkte Ljevin, att han var röd i
ansiktet, men han var förvissad om, att han icke var drucken, och
följde efter Stepan Arkadjevitsj upp för den mattbelagda trappan. Där
uppe frågade Stepan Arkadjevitsj betjänten, vem som var hos Anna
Arkadjevna, och fick till svar, att det var herr Vorkujev.

”Var äro de?”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0461.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free