- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
463

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Åttonde kapitlet - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ski icke hade full forståelse för hennes väsen. När Stepan
Arkad-jevitsj strax efter tio steg upp för att taga avsked (Vorkujev hade
avlägsnat sig tidigare), föreföll det Ljevin, som om han kommit
endast för ett ögonblick sedan. Med beklagande reste även han sig
upp.

”Farväl”, sade hon, i det hon höll fast hans hand och såg honom
i ögonen med en blick, som verkade oemotståndligt tilldragande
på honom. ”Jag gläder mig mycket åt, att isen är bruten.” Hon
höll fast hans hand och knep ihop ögonen. ”Säg er fru, att jag
ännu har henne lika kär som förr och att om hon icke kan förlåta
mig mitt läge, önskar jag henne, att hon aldrig måtte förlåta
mig. Ty för att förlåta mig måste man ha genomgått det, som jag
har genomgått, och måtte Gud bevara henne för det!”

”Jag skall säga henne det, ja, säkert”, svarade Ljevin rodnande.

Nionde kapitlet.

Då Ljevin kom hem, omtalade Kusma för honom, att Katarina
Alexandrovna mådde bra och att de båda andra systrarna först
strax förut åkt därifrån. Dessutom lämnade han honom två brev.
Ljevin ögnade genast igenom dem. Det ena var från hans
förvaltare Sokolov, som skrev, att han icke kunnat sälja vetet, enär det
endast bjudits fem och en halv rubel för det. Han visste icke
var han skulle skaffa pengar till ytterligare remissor. Det andra
brevet var från hans syster. Hon gjorde honom förebråelser för
att han ännu icke hade ordnat hennes angelägenhet.

”Ja, om de icke vilja betala mer, så måste vi sälja det till fem
och en halv rubel”, avgjorde Ljevin med ens denna första fråga
helt lättvindigt, ehuru den förr i tiden skulle ha förefallit honom
mycket kinkig. ”Det är högst besynnerligt, hur upptagen min tid
alltid är här”, tänkte han vid det andra brevet. Han kände sig
skuldmedveten gentemot sin syster, därför att han ännu icke hade
gjort det, som hon hade bett honom om. ”1 dag har jag icke
heller kommit upp i rätten, men jag har verkligen icke haft tid
därtill.” Han föresatte sig att under alla omständigheter göra det
följande dag och gick sedan in till sin hustru.

Han fann henne i en dyster, uttråkad sinnesstämning. Hon
omtalade för honom, att de tre systrarna hade haft riktigt trevligt
under middagen, men sedan hade de väntat och väntat på honom
och haft tråkigt. De båda andra hade åkt hem till sig.

”Nå, och vad har du haft för dig?” frågade hon och blickade in
i hans ögon, som hade en sådan misstänkt glans. Men för att icke
avskräcka honom från att omtala allt för henne, sade hon
ingenting om denna iakttagelse, som väckt hennes uppmärksamhet, och
åhörde med ett gillande leende hans redogörelse för hur han
tillbringat kvällen.

”Ja, det gladde mig, att jag sammanträffade med Vronski. Jag
pratade helt glatt och otvunget med honom. Du förstår
naturligtvis, att jag inte kommer att söka något umgänge med honom;
men det är dock bra, att denna pinsamma situation är över”, sade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free