- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
464

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Nionde kapitlet - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han. Men han rodnade vid tanken på att han, trots sitt påstående
att han aldrig skulle söka umgänge med Vronski, omedelbart
efteråt hade åkt hem till Anna. ”Ja, där går vi och förfasa oss över att
folket dricker, men jag undrar, vem som dricker mest, folket eller
de som tillhöra de bättre kretsarna.”

Men den saken intresserade icke Katja. Hon hade sett, att han
rodnat, och ville veta varför.

”Nå, och var var du sedan?”

”Stiva satte åt mig så, att jag skulle följa med honom till Anna
Arkadjevna.”

Så fort Ljevin hade sagt det, rodnade han ännu mer, och helt
plötsligt var det slut med hans tvivel, huruvida han gjort rätt i att
åka till Anna. Nu visste han, att han icke hade bort göra det.

Vid Annas namn hade Katjas ögon vidgats på ett besynnerligt
sätt och börjat blixtra, men hon lade band på sig, sökte dölja sin
upprörda sinnesstämning och narra honom.

”Ah!” sade hon endast.

”Du blir säkerligen icke ond, för att jag var där. Stiva bad mig
därom, och även Darja har önskat det”, fortsatte Ljevin.

”Nej då”, svarade hon, men han såg på hennes ögon, att hon
lade band på sig, och det föreföll honom icke lovande.

”Hon är en mycket rar, mycket, mycket beklagansvärd, god
kvinna”, sade han och berättade sedan om Anna och hennes
sysselsättning och framförde även hennes hälsning till Katja.

”Ja, visst är hon mycket beklagansvärd”, svarade Katja, då han
tystnade. ”Från vem har du fått brev?”

Han omtalade det för henne, och lugnad av hennes ton, lämnade
han henne för att klä av sig.

När han kom tillbaka, satt Katja alltjämt kvar i samma ställning.
Så fort han kom fram till henne, brast hon i häftig gråt.

”Vad är det fatt? Vad är det fatt?” frågade han, ehuru han i
förväg visste, vilken anledningen var.

”Du har gått och förälskat dig i den där otäcka kvinnan! Hon
har dragit in dig i sitt nät! Det såg jag på dina ögon. Ja, ja! Hur
skall detta sluta? Du har druckit och druckit på klubben, du har
spelat, och sedan har du avlagt ett sådant besök . . . Hos vem! Nej,
vi skola resa härifrån ... I morgon reser jag härifrån.”

Ljevin kunde icke lugna sin hustru på en lång stund. Till sist
lyckades det honom dock men endast genom medgivandet, att hans
medlidande i förening med det vin han druckit hade gjort honom
konfys, så att han dukat under för Annas konstgrepp, ävensom
genom löftet att hädanefter undvika denna kvinna. De samtalade
till klockan tre på natten. Först då voro de så pass försonade, att
de kunde somna.

Tionde kapitlet.

Sedan Anna följt sina gäster ut, började hon gå av och an i
rummet. Ehuru hon omedvetet (såsom hon på senaste tiden
brukat göra gentemot alla unga män) hela kvällen hade gjort allt, som
464

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free