Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukade, och mot tio procents rabatt hade han av handlanden
fått nästan hela betalningen för den sista tredjedelen i förskott
och likaledes givit ut den. Några mer pengar gav handlanden
honom ej, detta så mycket mindre som under vintern Darja
Alexan-drovna för första gången i mycket bestämd ton gjort gällande sin
rättighet till sin egen förmögenhet och vägrat att på
köpekontraktet kvittera köpesumman för den sista tredjedelen av skogen.
Hela lönen gick åt till hushållsutgifterna och till betalning av de
aldrig upphörande småskulderna. Det fanns över huvud taget inga
pengar kvar.
Det var mycket oangenämt och pinsamt, och enligt Stepan
Ar-kadjevitsjs åsikt fick det icke fortgå så. Anledningen till detta
otrevliga tillstånd var enligt hans uppfattning att söka däri, att
han hade en alldeles för liten lön. Den post, som han beklädde,
hade ju för fem år sedan varit mycket bra, men sedan dess hade
förhållandena förändrats, Petrov lyfte såsom bankdirektör
tolvtusen rubel, Sventizki såsom medlem av ett förvaltningsråd
sjuttontusen, Mitin, som grundat en bank, femtiotusen. ”Uppenbarligen
har jag sovit, och man har glömt mig”, tänkte Stepan Arkadjevitsj.
Och följaktligen började han se sig omkring, snokade mot slutet
av vintern upp en mycket god anställning och inledde angreppet
mot den, först från Moskva genom sina tanters, farbröders och
vänners förmedling, och sedan, när saken var mogen, reste han på
våren själv till Petersburg. Det var en av dessa anställningar, som
kunde ge ända till femtiotusen rubel om året, en av dessa feta
poster, med vilken man även kunde räkna på alla möjliga extradusörer;
det var en anställning såsom medlem av styrelsen för de
syd-ryska järnvägarnas och bankernas ömsesidiga kreditanstalt. Denna
post erfordrade, liksom alla dylika poster, en sådan väldig
sakkännedom och arbetsförmåga, att man näppeligen kunde finna dem
förenade hos en och samma man. Alldenstund det icke fanns någon
man, som hos sig hade förenade de erforderliga egenskaperna, så
var det dock under alla förhållanden bättre, om en ärlig man intog
denna post än en oärlig. Och Stepan Arkadjevitsj var även en
ärlig man. Denna post inbringade årligen sju till tiotusen rubel, och
Oblonski kunde bekläda den utan att uppge sitt ämbete i statens
tjänst. Huruvida han skulle erhålla denna post, berodde på två
ministrar, en dam och två judar, och fastän Stepan Arkadjevitsj
redan låtit sina hjälpare bearbeta dessa människor, så måste han
dock personligen uppsöka dem i Petersburg. Dessutom hade han
lovat sin syster Anna att söka förmå Karenin att ge ett tydligt och
bestämt svar i fråga om skilsmässan. Alltså avreste han till
Petersburg, sedan Darja på hans bön givit honom femtio rubel till resan.
Nu satt han i Karenins arbetsrum och hörde på hur denne läste
upp sin avhandling om orsakerna till de ryska finansernas dåliga
tillstånd, men han väntade endast på det ögonblick, då
uppläsandet skulle vara över, för att börja tala om så väl sin egen som om
Annas angelägenhet.
”Ja, det är mycket sant”, sade han, då Alexei Alexandrovitsj tog
av sig pincenén och med frågande min såg på svågern. ”Ja, det
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
