- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
482

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Adertonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och sade henne likaledes på skämt de tvetydigaste saker, som,
det visste han, hon hade en alldeles särskild smak för. Då Stepan
Arkadjevitsj dagen efter sitt samtal med Karenin avlade ett besök
hos henne, kände han sig alldeles ofantligt ung, och till följd därav
gjorde han henne sin kur riktigt på skarpen, ehuru alltjämt endast
på skämt, och pratade i så vågad ton, att han till sist icke längre
visste, hur han skulle kunna draga sig tillbaka, enär hon
olyckligtvis inte alls var i hans smak utan var honom rent av motbjudande.
Att denna ton blivit vanlig mellan dem, berodde endast därpå, att
hon själv fann ett utomordentligt behag i den. Till följd därav
blev han riktigt glad, då furstinnan Mjachkajas ankomst gjorde
ett slut på deras tätatät.

”Ah, är ni också här?” sade furstinnan, då hon fick se honom.
”Nå, hur är det med er stackars syster? Ni behöver inte alls titta
så där på mig”, tillade hon. ”Sedan alla kastat sig över henne,
alla dessa människor, som äro tusen gånger sämre än hon,
sedan dess tycker jag, att hon handlat alldeles rätt. Jag kan blott
icke förlåta Vronski, att han icke underrättade mig, då hon var
här i Petersburg. Jag skulle ha besökt henne och tagit henne med
mig överallt. Var god och framför mina hjärtligaste hälsningar
till henne. Och berätta nu litet om henne.”

”Ja, hon befinner sig i en svår belägenhet. Hon ...” började
Stepan Arkadjevitsj, som i sin oskuld tog för kontant furstinnan
Mjachkajas ord: ”Berätta litet om er syster.” Men enligt sin
vana avbröt furstinnan honom genast och började själv prata.

”Hon har gjort, vad alla utom jag göra men hålla hemligt. Men
hon vill icke hyckla, och det var rätt handlat av henne. Och ännu
mer måste man gilla, att hon lämnade er halvtokiga svåger. Ni
tar väl icke illa upp? Alla människor ha alltid sagt, att han skulle
vara en sådan övermåttan klok man, men jag har alltid sagt: ’Han är
dum!’ Nu, när han slagit sig i slang med Lydia Ivanovna och den
där karlen Landau, säga alla, att han är halvtokig, och hur mycket
jag än gläder mig åt att vara av annan åsikt än alla andra, så är
det dock denna gång icke möjligt för mig.”

”Men var god och förklara för mig, vad det har att betyda”,
sade Stepan Arkadjevitsj. ”1 går var jag hos honom i min systers
angelägenhet och bad honom om ett bestämt svar. Han gav mig
ej något sådant, utan sade, att han skulle fundera på saken, och
i dag fick jag i stället för ett svar en inbjudan att i kväll komma
till Lydia Ivanovna.”

”Ah, där ha vi det, där ha vi det!” utbrast furstinnan
Mjach-kaja. "De vilja fråga Landau, vad han säger därom.”

”Vad vill det säga? De vilja fråga Landau? Varför? Vem är
denne Landau?”

”Hur? Känner ni icke Jules Landau? Le fameux Jules Landau,
le clairvoyant? Han är likaledes halvtokig, men av honom beror
nu er systers öde. Förstår ni, det kommer sig av att bo i
landsorten. ni vet ju ingenting alls. Jo, denne Landau var
butiksbiträde i Paris och skulle en gång rådfråga en läkare. I läkarens
väntrum somnade han och började i sömnen ge alla patienterna råd,
482

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0484.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free