Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Adertonde kapitlet - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högst underliga råd. Så fick fru Meledinskaja (ni vet väl, Jegor
Meledinskis hustru) höra talas om denne Landau och lät honom
komma till sin sjuka man. Han åtog sig att kurera hennes
man. Enligt min åsikt har han icke gjort honom den minsta nytta,
ty han är alltjämt lika lam som förr, men de tro på honom och
släpa honom med sig överallt. Även till Ryssland togo de honom
med sig. Här har det varit ett ofantligt tillopp, och han har
tagit otaliga människor under behandling. Grevinnan Bessubova
har blivit botad av honom och följaktligen slutit honom till den
grad i sitt hjärta, att hon tagit honom till sin son.”
”Vad menar ni därmed?”
”Helt enkelt att hon har adopterat honom. Nu är han icke
längre herr Landau utan greve Bessubov. Men därom är det nu
icke fråga. Jag ville säga, att Lydia (som jag tycker bra om, fast
hon är inte riktigt klar i huvudet) naturligtvis kommit under
den där Landaus trollmakt, och utan hans medverkan fattar
varken hon eller Alexei Alexandrovitsj något beslut, och därför vilar
er systers öde nu i händerna på denna Landau, alias greve
Bessubov.”
Nittonde kapitlet.
Sedan Stepan Arkadjevitsj intagit en mycket god middag och
konsumerat betydligt med konjak efteråt, inträffade han blott en
kort stund efter den utsatta tiden hos grevinnan Lydia Ivanovna.
”Vem är mer hos grevinnan? Fransmannen?” frågade han
portvakten, då han kände igen Alexei Alexandrovitsjs honom
välbekanta överrock och bredvid den en annan med agraffer.
”Alexei Alexandrovitsj Karenin och greve Bessubov”, svarade
portvakten avmätt.
”Alltså har furstinnan Mjachkaja träffat huvudet på spiken”,
tänkte Stepan Arkadjevitsj, medan han gick uppför trappan.
”Besynnerligt! För övrigt vore det kanske inte så dumt av mig att
försöka bli närmare bekant med henne. Hon besitter stort
inflytande. Om hon lägger sig ut för mig hos Pomorski, så har jag
platsen som i en liten ask.”
Ute var det ännu riktigt ljust, men i grevinnan Lydia
Ivanov-nas lilla salong voro gardinerna fördragna och lamporna tända.
Vid ett runt bord under en hänglampa sutto grevinnan och
Alexei Alexandrovitsj inbegripna i ett dämpat samtal. En liten,
spenslig man med bål som en kvinna och kobent, mycket blek,
med vacker ansiktsbildning, vackra, glänsande ögon och långt hår,
som föll ned på hans rockkrage, stod i andra ändan av salongen
och betraktade porträtten på väggen. Efter att ha hälsat på
värdinnan och Alexei Alexandrovitsj, kastade Stepan Arkadjevitsj
ofrivilligt ännu en blick på den obekante.
”Monsieur Landau!” vände grevinnan sig till denne i så mild,
nästan ödmjuk ton, att Oblonski blev förvånad. Hon presenterade
dem för varandra.
Landau, som hastigt vänt sig om och kommit närmare, lade
leende sin orörliga, av svett fuktiga hand i Stepan Arkadjevitsjs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
