- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
494

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Tjugutredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Jag ville icke visa dig det, därför att Stiva har en sannskyldig
mani att telegrafera. Vad tjänar det till att telegrafera, då saken
ännu icke är avgjord?”

”Rör det skilsmässan?”

”Ja, han telegraferar: ’Har ännu icke kunnat uppnå något. Han
lovade definitivt svar om några dagar.’ Läs själv.”

Med darrande händer tog Anna telegrammet och läste detsamma,
som Vronski hade läst upp. Dessutom fanns där tillagt: ”Föga
hopp. Skall göra allt möjligt och omöjligt.”

”Jag sade dig ju i går, att det är mig alldeles likgiltigt, när jag
får skilsmässan, ja, till och med om jag över huvud taget får den”,
sade hon rodnande. ”Det fanns ingen anledning att hemlighålla
telegrammet för mig.” Och inom sig tänkte hon: ”Lika väl kan
han även hemlighålla sin korrespondens med andra kvinnor för
mig, och det gör han säkerligen också.”

”Jaschvin ville komma hit i dag på förmiddagen tillsammans
med Voitov”, sade Vronski. ”Han tycks på spel ha vunnit av den
där Pjevzov hela hans förmögenhet, ja, till och med mer än han
någonsin kan betala, närmare sextiotusen rubel.”

”Säg”, sade hon, uppretad därigenom att han genom detta
ombyte av samtalsämne så tydligt visade, att han ansåg henne
förargad och ville behandla henne skonsamt, "hur kan du tro
att denna underrättelse skall göra mig så upprörd, att du måste
hemlighålla den för mig? Jag har sagt, att jag inte alls vill tänka
därpå, och det vore mig kärt, om du lika litet som jag bleve
upprörd däröver.”

”För mig är saken av vikt, därför att jag är en vän av klara
förhållanden”, svarade han.

”Klarhet i den yttre formen är icke så väsentligt som i kärleken”,
svarade hon. ”Varför önskar du det?”

”Min Gud! Omigen kärleken!” tänkte han och rynkade pannan.
”Du vet ju varför; för din skull och för barnens skull, som vi
skola få”, svarade han.

”Vi få icke några fler barn.”

”Det vore stor skada”, svarade han.

”Du önskar det för barnens skull, men på mig tänker du icke”,
sade hon.

”Men jag sade ju: för din skull. I första rummet för din skull”,
svarade han och lade pannan i veck, som till följd av fysisk
smärta. ”Ty enligt min övertygelse härleder sig din retlighet
huvudsakligen av det ovissa i din belägenhet.”

”Aha, nu har han upphört att förställa sig, och hela hans kalla
hat mot mig kommer till synes”, tänkte hon, i det hon icke alls
hörde på hans ord, utan med förfäran betraktade det kalla, grymma
uttrycket i hans ögon.

”Orsaken är en annan”, svarade hon, ”och jag förstår icke ens,
hur orsaken till min, såsom du kallar det, retlighet, skulle kunna
ligga däri, att jag befinner mig helt och hållet i ditt våld. I vilket
avseende skulle då min belägenhet vara oviss? Tvärtom.”

”Det gör mig mycket ont, att du icke vill förstå mig”, avbröt
494

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free