- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
497

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Men bedyrade han mig icke i går sin kärlek? Och han är dock
en sanningsälskande, ärlig människa! Har jag icke många gånger
förr i onödan överlämnat mig åt min förtvivlan?” frågade hon sig
strax efteråt.

Hela denna dag med undantag av två timmar, då hon åkte till
sömmerskan, tillbragte Anna i tvivel om huruvida allt nu var slut
eller huruvida det ännu gavs hopp om en försoning och huruvida hon
skulle bege sig i väg med ens eller tala ännu en gång med honom.
Hon väntade hela dagen på honom, och när hon på kvällen gick
in i sitt rum och gav tillsägelse om, att man skulle säga honom,
att hon hade huvudvärk, sökte hon komma till klarhet på följande
sätt: ”Om han det oaktat kommer in till mig, så betyder det, att
han ännu älskar mig. Kommer han icke, så betyder det, att allt
är slut, och då måste jag avgöra, vad jag har att göra . . .” På
kvällen hörde hon bullret, då han kom hemåkande, hans ringning, hans
steg och hur han talade med flickan. Han trodde, vad hon
meddelade honom, kände intet behov att inhämta ytterligare
upplysningar och gick in till sig. Följaktligen var allt slut.

Klart och tydligt framstod för henne döden som det enda
medlet att i hans hjärta åter väcka till liv kärleken till henne, straffa
honom och behålla segern i den strid, som hon eller, rättare sagt,
de i hennes hjärta huserande demonerna förde med denne man.

Nu var det henne alldeles likgiltigt, om hon reste till
Vosdvischen-skoje eller ej, om hon fick skilsmässa från sin man eller ej. Endast
en sak var nödvändig och viktig: han måste bli straffad.

När hon slog upp sin vanliga dosis opium och överläde, huruvida
hon behövde tömma hela den lilla flaskan för att dö, föreföll detta
henne som en sådan enkel och lätt sak, att hon åter tänkte med
en viss njutning på, hur han skulle sörja, ångra sitt uppförande
och tänka på henne och hennes kärlek, när det skulle vara för sent.
Hon låg i sängen och blickade med vidöppna ögon vid skenet av ett
enda, långt nedbrunnet ljus upp mot stuckprydnaderna i taket och
mot skuggan av sängskärmen, som förmörkade en del av taket, och
föreställde sig livligt hans känslor, när hon icke längre existerade,
utan för honom endast skulle vara ett minne. ”Hur kunde jag tala
så grymt till henne?” skulle han säga. ”Hur kunde jag lämna
rummet, utan att tala med henne? Men nu är hon borta. Hon har för
alltid lämnat oss . . . Hon är där . . .” Plötsligt började skuggan av
sängskärmen fara av och an och breda ut sig över hela taket. Andra
skuggor sprungo den till mötes från andra sidan. För ett ögonblick
smögo sig skuggorna åter bort, men så ryckte de åter fram med
fördubblad hastighet, gingo isär, flöto ihop, och allt blev mörkt.

”Det är döden!” tänkte hon. Och hon greps av en sådan
ångest, att hon icke på länge kunde komma på det klara med var hon
egentligen var och icke på länge var i stånd att med sina
darrande händer finna tändstickorna och tända ett nytt ljus i stället
för det, som brunnit ned och slocknat. ”Nej allt, allt — blott leva,
leva! Jag älskar ju honom. Och han älskar ju även mig. Den här
osämjan är avslutad och kommer att förtona”, sade hon och kände,
hur tårar av glädje över återvändandet till livet runno över
hen-32 — Anm Karenim. 497

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free