- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
498

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Tjugufjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nes kinder. Och för att rädda sig från sin ångest gick hon hastigt
in till honom i hans rum.

Han låg djupt insomnad. Hon trädde fram till honom, belyste
hans ansikte uppifrån och betraktade det länge. ^ Nu, då han låg
insomnad framför henne, älskade hon honom så, att hon vid hans
åsyn icke kunde återhålla tårar av ömhet. Men hon visste, att
om han nu vaknade, skulle han i känslan av att ha rätt se på henne
med kall min och att hon, innan hon kunnat tala med honom om
sin kärlek, först måste bevisa för honom, hur orätt han hade
gentemot henne. Så utan att väcka honom återvände hon in i sitt
rum och efter en andra dosis opium sjönk hon fram mot morgonen
i en tung halvslummer.

£n förskräcklig dröm, som hon haft många gånger redan före sin
förbindelse med Vronski, kom tillbaka, skrämde henne åter och
väckte henne. En liten gammal man med tovigt skägg lutade sig
ned över allehanda järnstänger, företog sig något med dem och
mumlade under tiden meningslösa ord på franska för sig själv, och
liksom alltid under denna dröm kände hon (och det var just detta
som ingav henne den största ängslan), att denne man icke alls gav
akt på henne, ehuru han utförde sitt förskräckliga arbete med
järnet över hennes kropp. Hon vaknade, badande i kallsvett. Då hon
steg upp, erinrade hon sig den föregående dagen som i ett töcken.

”Det förekom en osämja. Dylikt har redan förekommit flera
gånger. Jag lät säga honom, att jag hade huvudvärk och han kom
icke in till mig. I morgon avresa vi. Jag måste tala med honom
och göra mig färdig till avresan”, sade hon sig själv. Då hon fick
veta, att han var inne i sitt rum, gick hon in till honom. Medan
hon gick genom salongen, hörde hon, att ett ekipage stannade
utanför porten. Hon tittade ut genom fönstret och såg en vagn,
ur vilken en ung flicka med lilafärgad hatt lutade sig ut. Den
unga flickan ropade en befallning till betjänten, som drog i
klock-strängen. Sedan några ord växlats nere i farstun, kom någon upp,
och i rummet närmast intill salongen hördes Vronskis röst. Han
gick hastigt ned för trappan. Anna gick åter fram till fönstret.
Då kom han utan hatt ut genom porten och gick fram till vagnen.
Den unga flickan med den lilafärgade hatten räckte honom ett
litet paket. Vronski sade leende några ord till henne. Vagnen
rullade bort, och Vronski gick hastigt tillbaka in i huset och upp för
trappan. Det töcken, som betäckt allt i hennes själ, skingrades
plötsligt. Gårdagens känslor sammansnörde hennes sjuka hjärta
med ny smärta. Hon kunde icke förstå, hur hon kunnat förnedra
sig till den grad att efter gårdagens tvist stanna hela dagen i hans
hem. Hon gick in till honom för att meddela honom sitt beslut.

”Just nu kom furstinnan Sorokina åkande med sin dotter för
att lämna mig pengarna och papperen från mamqn. I går kunde jag
icke få dem. Hur är det med ditt huvud? Bättre?” frågade han.
Hennes dystra, högtidliga uppsyn ville han icke se och förstå.

Stående mitt i rummet, betraktade hon honom oavvänt under
tystnad. Han såg på henne, varvid hans uppsyn förmörkades för
ett ögonblick, och sedan fortsatte han att läsa de brev, som han
498

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0500.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free