Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Tjugufemte kapitlet - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Och jag? Vad skall jag själv göra under tiden?” tänkte hon.
”Jo, jag skall ju åka till Darja. I annat fall blir jag nog vansinnig.
Jag kan ju även telegrafera till honom.” Och hon skrev ut ett
telegram. ”Jag måste nödvändigt tala med er. Kom genast hem.”
Sedan hon avskickat telegrammet, gick hon in till sig för att
klä om sig. ”Vart befaller ni?” frågade betjänten Peter, innan han
intog sin plats på kuskbocken.
”Till Snamenka, till Oblonskis.”
Tjugusjätte kapitlet.
”Är det någon här på besök?” frågade Anna, när hon anlände
hem till Oblonskis.
”Katerina Alexandrovna Ljevina”, svarade betjänten.
”Katja! Denna samma Katja, i vilken Vronski varit
förälskad”, tänkte Anna. ”Densamma på vilken han ofta tänkt i
kärlek. Han ångrar, att han icke gifte sig med henne. Men på mig
tänker han endast med en känsla av hat och ångrar, att han ingått
denna förbindelse med mig.”
Darja tog ensam emot den besökande i ett rum invid salongen.
”Ah, har du ännu icke rest? Jag tänkte själv komma hem
till dig”, sade hon. ”Jag har emottagit ett brev från Stiva.”
”Jag har fått telegram från honom”, svarade Anna och såg sig
omkring efter Katja.
”Han skriver, att han icke alls kan begripa, vad Alexei
Alex-androvitsj egentligen vill, men att han icke reser därifrån, förrän
han fått ett klart och tydligt svar.”
”Jag trodde, att du hade besök. Får jag läsa brevet?”
”Ja, Katja är här”, svarade Darja förlägen. ”Hon är kvar inne
i barnkammaren. Hon har varit mycket sjuk.”
”Jag har hört det. Får jag läsa brevet?”
”Jag skall genast gå efter det. Men Alexei Alexandrovitsj
uttalar ju ej någon vägran. Tvärtom, Stiva är vid gott hopp”, sade
Darja, som stannade vid dörren.
”Jag hoppas ingenting mer och önskar ingenting mer”, svarade
Anna. ”Vad vill detta säga?” tänkte hon, då hon var ensam.
”Anser Katja det henne ovärdigt att sammanträffa med mig? Kanske
hon har rätt i det. Men även om hon har rätt i det, så passar
det inte riktigt för henne, som har varit förälskad i Vronski, att
visa mig sin ringaktning. Jag vet, att ingen anständig kvinna kan
ta emot mig i min nuvarande belägenhet. Jag vet, att jag från
och med detta första ögonblick offrat allt för honom. Och detta
är nu min belöning! O, så jag hatar honom! Och varför har jag
kommit hit? Här känner jag mig endast ännu sämre till mods,
ännu mer betryckt.” Hon hörde från det angränsande rummet
systrarnas röster. ”Och vad skall jag nu säga till Darja? Skall jag
bereda Katja den tillfredställelsen att låta henne se, hur olycklig jag
är? Nej, icke heller Darja kan ha någon förståelse för min
sinnesstämning, och jag vet icke alls, vad jag skulle kunna säga
henne. Det skulle endast intressera mig att träffa Katja och visa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
