- Project Runeberg -  Anna Karenina. Roman i åtta böcker (Nachman) /
504

(1928) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde delen - Tjuguåttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

anledning att vara stolt över mig, snarare att blygas över mig. Han
har berövat mig allt, som han kunde beröva mig, och nu behöver
han mig icke längre. Han känner mig som en börda och tänker
endast på att icke bli ärelös genom sitt förhållande till mig. I går
sade han oförhappandes ett ord för mycket: han önskade
skilsmässa och giftermål för att bränna sina skepp bakom sig. Han
älskar mig, men hur? The zest is gone. Han där vill slå alla med
häpnad och är mycket belåten med sig själv”, tänkte hon vid
anblicken av en rödkindad handelsexpedit, som red en hyrd häst. ”Ja,
numera tilltalar jag honom icke något vidare. Om jag går bort
från honom, kommer han i själ och hjärta att glädja sig däröver.”

Och detta var ej blott och bart ett antagande av henne, utan hon
såg det med största tydlighet i den skarpa belysning, i vilken hon
slöt sig till livets mening och människornas ömsesidiga förhållanden.

”Min kärlek blir allt mer och mer lidelsefull och egoistisk, och
hans avtar allt mer och mer, och det är anledningen till att vi
komma ifrån varandra”, fortsatte hon sina reflexioner. ”Och
därvidlag finns ingen hjälp. Han är mitt allt och mitt enda, och jag
fordrar även av honom fullständig hängivenhet för mig. Hans
strävan däremot är riktad på att allt mer och mer frigöra sig från mig.
Före vår förbindelse kommo vi varandra till mötes, men sedan dess
ha vi ständigt mer och mer avlägsnat oss från varandra. Och en
förändring är numera omöjlig. Han säger till mig, att jag är
vanvettigt svartsjuk, och detsamma har jag även sagt mig
själv. Men det är icke sant. Jag är icke svartsjuk, utan endast
otillfredsställd. Men... Ja, om jag vore i stånd att vara något annat
än älskarinna, som endast lidelsefullt åtrår hans smekningar! Men
jag kan och vill icke vara något annat. Och genom denna min åtrå
efter kärlek framkallar jag hos honom en känsla av antipati, och
därigenom tilltar bitterheten inom mig, och något annat är icke
möjligt. Jag vet ju, att han icke skulle vilja bedraga mig, att han
icke har några avsikter på prinsessan Sorokina, att han icke är
förälskad i Katja, att han icke kommer att bli mig otrogen. Det vet
jag allt, men därigenom känner jag mig icke lättare om hjärtat. Är
han god och öm mot mig, utan att älska mig, endast av pliktkänsla,
men saknas därvid det, som jag åtrår, så är det värre, tusende gånger
värre än ömsesidigt agg! Det är helvetet! Och just så är det hos
oss. Sedan länse tillbaka älskar han mig icke mer. Men där
kärleken upphör, där börjar hatet ... De här gatorna känner jag icke
alls igen. Backe upp, backe ned, och överallt hus och hus . . .
Och överallt i husen människor och människor . . . Hur många
människor finnes det? Oändligt många, och alla hata de varandra.
Nåja, jag skulle ju en gång kunna tänka efter, vad jag skulle kunna
önska mig för att vara lycklig. Alltså vad? Jag får skilsmässa:
Alexei Alexandrovitsj låter mig få Sergei och jag gifter mig med
Vronski. Alltså, jag får skilsmässa och blir Vronskis hustru. Månne
Katja då kommer att se på mig med andra ögon än i dag? Nej.
Och kommer Sergei då att upphöra att tänka på mig, göra frågor
om mig och undra, hur det förhåller sig med mina båda män? Och
vilken ny känsla skulle jag väl kunna tänka mig mellan mig och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 7 13:43:42 2016 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tlannakar/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free