Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— ”Förr brydde man sig inte om sådant där”,
sade gubben med övertygelse. ”Först på senare
tiden har det börjat. Så snart det är en fnurra på
tråden, säger hustrun: ’Jag skall gå ifrån dig!’
Ja, till och med bland bönderna har det blivit
modernt. ’Se’, säger hon, ’där har du dina skjortor
och kalsonger; nu går jag med Vanjka, han har
lockigare hår än du’. Och det är lönlöst att invända
något — — Nej, i fråga om kvinnan är huvudsaken,
att hon känner fruktan.”
Bokhållaren tittade på advokaten, på kvinnan och
på mig. Det såg ut, som om han höll tillbaka ett
småleende och var beredd att skratta ut eller
berömma köpmannens yttrande, beroende på det sätt,
varpå de övriga mottogo det.
— ”Vad slags fruktan?” frågade kvinnan.
— ”Jo, den där: du skall frukta din make! Det
slags fruktan menar jag.”
— ”Nej, far lille, den tiden är förbi”, sade
kvinnan rent av litet elakt.
— ”Nej, min nådiga, den tiden kan inte
försvinna. Såsom Eva, kvinnan, skapades av mannens
revben, så kommer det också att förbli till tidens
slut”, sade gubben och skakade på huvudet så strängt
och segervisst, att bokhållaren genast därav slöt,
att segern skulle hamna på köpmannens sida och
följaktligen började skratta högljutt.
— ”Så resonera ni män, ja,” sade kvinnan utan
att ge sig, i det hon såg på oss. ”Själva ge ni er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
