Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kreutzersonaten
- XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIII.
Två passagerare stego på och togo plats på en
avlägsen bänk. Under tiden teg han. Men så fort
de satt sig tillrätta och det blivit tyst, fortsatte han,
synbarligen utan att för ett ögonblick förlora
tanketråden.
— ”Och höjden av vidrighet ligger däri, att
kärleken i teorien förutsättes vara något ideellt,
upphöjt, men i praktiken visar sig vara något avskyvärt
och djuriskt, som det är fräckt och skamligt att ens
nämna och tänka på. Naturen har icke utan orsak
ordnat det så, att det är fräckt och skamligt. Men
är detta nu fräckt och skamligt, så måste det också
uppfattas så. Men folk låtsar tvärtom, som om det
fräcka och skamliga vore något skönt och upphöjt.
Vilka voro de första tecknen till min kärlek? Jo,
att jag hängav mig åt en djurisk omåttlighet utan
att skämmas, ja, t. o. m. av någon anledning
stoltserande över att vara mäktig så stora fysiska
överdrifter. Därvid ägnade jag inte en tanke åt
hennes själsliga, ja, ej ens åt hennes kroppsliga
välbefinnande. Jag undrade, varifrån vår inbördes ilska
härledde, men saken var fullständigt klar. Ilskan
var intet annat än människonaturens protest mot det
djuriska, som höll på att förkväva den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tlkreutzer/0060.html
