Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvinnan är ett njutningsmedel; hon är det på Truba
och på Gratjefka[1] och hon är det på den finaste
bal. Och lägg märke till djävulens list! Är det en
njutning och ett nöje, så måste man också veta, att
det är ett nöje, att kvinnan är en sockerbit. Men
nej! I början försäkra riddarna, att de avguda
kvinnan. (De avguda henne, men se i henne likväl
ett njutningsmedel). Nu påstår man, att man
hyser aktning för henne. Somliga lämna henne sin
sittplats och taga upp hennes näsduk; andra
erkänna hennes rätt till alla befattningar, till deltagande
i förvaltningen etc. Under allt detta förblir deras
åsikt om kvinnan densamma. Hon är ett
njutningsmedel. Hennes kropp är ett njutningsredskap.
Och detta vet hon. Det är alldeles som ett slaveri.
Slaveri är intet annat än några fås utnyttjande av
mångas på grund av tvång utförda arbete. För
att avskaffa slaveriet vore det nödvändigt, att
människor övergåve lusten att utnyttja de mångas
påtvingade arbete och började anse detta som en
synd och en skam. Men i stället tar man och
förändrar den yttre formen för slaveriet, ordnar det
så, att det ej längre är möjligt att förrätta handel
med slavar, och inbillar sig och försäkrar sig, att
det inte längre finns något slaveri. Man ser icke
och vill icke se, att slaveriet fortfar att finnas till,
därför att människor precis som förr tycka om att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
