Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där modern rock. (Utan att själv närmare
reflektera däröver ägnade jag allt, som rörde honom, en
ovanlig uppmärksamhet.) Jag hörde mig för.
Mycket riktigt, han var där. Jag beger mig in i salen
men går icke genom förmaket utan genom barnens
läsrum. Lisa, min dotter, sitter över en bok, och
barnjungfrun leker med den minsta och snurrar med
ett lock borta på bordet. Salsdörren är stängd. Jag
hör därifrån ett jämnt arpeggio och hans och
hennes röster. Jag lyssnar, men jag kan icke uppfatta
deras samtal. Tydligen spelar man avsiktligt på
pianot för att överrösta orden, ja, kanske
kyssarna... Min Gud! Hur brusar det icke upp inom
mig. Bara jag tänker på det vilddjur, som då
bodde i mig, så ryser jag. Hjärtat sammandrogs
plötsligt, stannade och började därpå slå som en
hammare. Den starkaste känslan var såsom vid
varje vredesutbrott medlidande med mig själv.
’Inför barnen, inför barnjungfrun!’ tänkte jag. Jag
var väl förfärlig i det ögonblicket, ty Lisa såg på
mig med förskräckta ögon. ’Vad skall jag ta mig
till?’ tänkte jag. ’Gå in kan jag inte. Det vete Gud,
vad jag skall göra. Jag kan inte heller gå ut.’
Barnjungfrun såg på mig, som om hon hade förstått
min belägenhet.
’Nej, jag måste gå in’, sade jag till mig själv och
öppnade hastigt dörren. Han satt vid pianot och
spelade dessa arpeggion med sina uppåtböjda, stora,
vita fingrar. Hon stod vid ena ändan av flygeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
