Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med uppslagna noter. Hon var den, som först hade
varsnat mig, och hon tittade nu upp på mig. Jag
vet icke, om hon förstod att spela orädd så bra eller
om hon verkligen icke alls blev rädd, men hon
spratt icke till och rörde sig icke utan rodnade bara
och det först senare.
’Så roligt, att du kom! Vi ha ännu inte kunnat
besluta oss för, vad vi skola spela på söndag’, sade
hon i en ton, som hon aldrig skulle använt mot mig,
om vi varit ensamma. Detta och så det, att hon
sade ’vi’ om sig och honom, upprörde mig. Jag
hälsade på honom under tystnad. Han tryckte min
hand och började med ett leende, som tycktes mig
rent av hånfullt, förklara, att han tagit med sig
noter för repetition till söndagen och att de vore
oense om vad de borde spela, antingen något svårare
och mer klassiskt, nämligen en av Beethovens
violinsonater, eller några mindre saker? Allt var så
enkelt och naturligt, att man omöjligt kunde finna
någon som helst anmärkning mot det, men
samtidigt var jag övertygad, att det inte var sant, utan
att de hade kommit överens om ett sätt att bedraga
mig. Ett av de förhållanden, som mest plåga en
svartsjuk, (och svartsjuka äro alla i vårt samhälle)
är det, att formerna för vårt sällskapsliv tillåta det
största och farligaste närmande mellan man och
kvinna. Man blir till ett åtlöje för människor, om
man vill förhindra närmandet mellan könen på
baler, hos läkaren, vid sysselsättning med konst, t. ex.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
