Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kreutzersonaten
- XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XXII.
— Hela den dagen talade jag inte med henne.
Jag kunde inte. Hennes närhet framkallade ett
sådant hat till henne, att jag fruktade för mig själv.
Vid middagen frågade hon mig i barnens närvaro,
när jag skulle resa. — Jag hade att följande vecka
fara till ett sammanträde i kretsstaden. Jag svarade
på hennes fråga. Hon ville veta, om jag behövde
något med mig på resan. Jag sade ingenting utan
gick tigande in i mitt rum. Under den sista tiden
hade hon aldrig kommit in till mig, åtminstone inte
vid denna timme. Jag ligger inne i mitt rum och är
förtretad. Plötsligt hör jag de kända stegen. Och
i mitt huvud uppstiger den förfärliga, vanvettiga
tanken, att hon likt Urias hustru vill dölja sina
redan begångna synder och fördenskull kommer till
mig vid denna ovanliga timme. Verkligen! Hon
kommer till mig, tänker jag, då jag hör hennes steg
nalkas. Om det är till mig hon kommer, då har
jag rätt, då betyder det, att... Och inom mig
uppstiger ett obeskrivligt hat till henne. Närmare,
närmare komma stegen. Är det möjligt? Går hon
förbi, in i salen? Nej, dörren knarrar, och där syns nu
hennes långa, vackra gestalt, och i ansiktet, i ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tlkreutzer/0109.html
