Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det naturligaste skratt. Så underligt syntes henne
möjligheten av att känna sig dragen till en sådan
karl!
— ’Skulle en anständig kvinna kunna finna något
hos en sådan man utom nöjet av musiken? Ja, vill
du, så är jag beredd, att aldrig återse honom. Inte
ens på söndag, fastän alla äro inbjudna redan. Skriv
till honom, att jag inte är frisk, och så är det inte
mer med det! Det är bara en sak, som gör det
motbjudande, nämligen att någon, främst han själv,
kunde tro, att vi äro rädda för honom. Och jag är
för stolt för att låta folk ha den tron.’
— Hon ljög icke. Hon trodde på vad hon sade.
Hon hoppades att genom dessa ord kunna förmå sig
till att förakta honom och därigenom skydda sig mot
honom, men det lyckades henne icke. Allt var henne
emot, främst den fördömda musiken.
Så slutade det, och på söndagen samlades
gästerna, och de spelade åter tillsammans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
