Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men man spelar en krigsmarsch, soldaterna
marschera efter den, eller man spelar en dans, jag
dansar, och musiken har givit ett resultat. Man sjunger
en mässa, jag deltager, musiken har också här fyllt
ett ändamål. I andra fall åter rör den blott upp
sinnet, men det, vartill den skall egga, fattas. Och
därför har musiken så svåra, ja, ibland rent av
fasansfulla verkningar. I Kina är musiken
statsmonopol. Så bör det vara. Varför skulle man tillåta, att
var och en, som vill, hypnotiserar andra för att
sedan göra med dem, vad honom lyster? Och det
helst, om hypnotisören är första bästa fallna och
sedeslösa individ?
Men i vilka händer ligger icke detta
fruktansvärda medel! Tag till exempel Kreutzersonaten, det
första prestot! Bör man verkligen få spela det i
en salong mitt ibland urringade damer! Spela det
och applådera och så äta glace och draga de sista
skvallerhistorierna! Sådana saker kunna spelas vid
vissa viktiga och betydelsefulla tillfällen, när
särskilda, musikens karaktär motsvarande handlingar
måste utföras. Man spelar stycket och utför sedan
det, vartill musiken har stämt en. Men ett
framkallande av känsloenergi, som varken motsvarar
tiden eller rummet och icke kan omsättas i handling,
måste verka fördärvligt.
På mig åtminstone hade detta stycke en ohygglig
verkan. Jag tyckte, att det liksom öppnade sig nya
möjligheter och nya känslor, som jag dittills icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
