Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilddjuret och låste skyndsamt gallerdörren. ’Vilken
lumpen känsla svartsjukan är!’ sade jag för mig
själv. ’Vad kan vara naturligare än det, som hon
skriver?’ Och jag gick till sängs och började tänka
på göromål, som väntade mig följande dag.
Jag hade alltid svårt att somna, då jag under
mina sammanträdesresor kommit till en ny plats. Men
här somnade jag mycket snart. Emellertid händer
det ibland, som ni vet, att man plötsligt får liksom
en elektrisk stöt och vaknar. Så väcktes jag också
nu, och jag väcktes med tanken på henne och min
sinnliga kärlek till henne, på Truchatjefskij och på
att allt var slut dem emellan. Förskräckelse och
vrede sammanpressade mitt hjärta. Men jag
började tala reson med mig själv. ’Vad är det för
strunt’, sade jag. ’Det finns inte och har inte
funnits någon grund för sådana tankar. Och hur kan
jag förnedra henne och mig genom att antaga något
så rysligt. Ett slags yrkesspeleman, känd för sitt
dåliga liv — och en ärad och aktad kvinna,
familjemoder, hustru till mig! Så befängt!’ — Så försökte
jag resonera. Men å andra sidan kunde jag icke
värja mig för tanken: Varför skulle det icke kunna
vara möjligt? Detta enkla och lättbegripliga, för
vars skull jag äktade henne och levde ihop med
henne, det enda, som jag hade behov av hos henne och
som därför måste locka andra, varför skulle det icke
vara den där musikern förunnat? Han var ogift,
frisk och stark, — jag minns, hur kotlettbenet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
