Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag erinrade mig målet för min färd, sade jag till
mig själv: ’Det ordnar sig då, tänk inte på det nu!’
Halvvägs inträffade till på köpet en händelse, som
uppehöll mig och ännu mer avledde min oro.
Tarantassen gick nämligen sönder och måste
repareras. Detta missöde fick stor betydelse
därigenom, att jag nu icke kunde anlända till Moskva
klockan fem, såsom beräknat var, utan klockan tolv,
och alltså vara i mitt hem först, när klockan gick
på ett. Jag kom nämligen för sent till snälltåget
och måste taga persontåg. Lagningen av vagnen,
betalningen, tedrickningen i posthuset och samtalet
med drängen, allt detta förströdde mig ännu mer.
I skymningen var det färdigt, jag kunde åter fara,
och det var ännu bättre att färdas om natten än om
dagen. Det var nymåne, litet grann frost, vägen var
utmärkt, hästarna bra och körkarlen rolig. Jag
färdades och njöt, nästan utan en tanke på vad som
förestod, eller också njöt jag just, därför att jag
visste, vad som väntade mig och ville säga farväl
till livets fröjder.
Men denna rofyllda stämning och möjligheten att
undertrycka mina känslor slutade på samma gång
som färden efter häst. Bara jag kommit in i
järnvägsvagnen, började någonting helt annat. Denna
åtta timmars järnvägsresa blev för mig något
fasansfullt, som jag icke kommer att glömma under
hela mitt liv. Det må ha berott på att jag, väl på
min plats i kupén, så livligt föreställde mig min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
