Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att en ordentlig man icke ginge till sådana ställen,
där han kunde bli smittad och där det vore smutsigt
och otäckt, då han ju i stället kunde finna ett
ordentligt fruntimmer. Så där ja, nu hade hans bror
funnit min fru! Det är sant, att hon icke längre är
i sin första ungdom och han är väl fyllig, tänkte
jag, men det är intet att göra åt det; man måste
ta, vad man kan få. Ja, det är en vänlighet mot
henne, om han tar henne till sin älskarinna.
Dessutom är hon alldeles ofarlig för hans dyrbara
hälsa... Nej! Det är inte möjligt! sade jag
förskräckt till mig själv. Intet sådant kan ha hänt!
Och jag har inte ens något skäl till misstankar i den
vägen. Sade hon mig inte, att redan tanken, att
jag skulle vara svartsjuk på honom för hennes
skull, vore förnedrande för henne. — Jo, men hon
bara ljuger, bara ljuger, skrek jag till, och så var
jag där igen!
Det fanns blott två passagerare i kupén, en
gammal gumma och hennes man, båda tysta av sig. De
stego av vid en av stationerna, och så blev jag
ensam. Jag var som ett vilt djur i en bur; än rusade
jag fram till fönstret, än gick jag vacklande fram
och tillbaka och bemödade mig att driva på vagnen.
Men vagnen med sina bänkar och fönsterrutor
skakade på precis som den här.”
Och Posdnyschef sprang upp, gick några steg
och satte sig åter.
”Usch, jag är rädd för alla järnvägskupéer, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
