Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har skräck för dem! Ja, det är förfärligt!”
fortfor han. — ”Jag sade till mig själv: jag skall tänka
på något annat. Till exempel på värden, på den
där gästgivaregården, där jag drack te. Nåväl, för
mitt inre visar sig gårdskarlen med sitt långa skägg
och hans sonson, som är jämnårig med min Vasja.
Min Vasja! Han ser nu, hur musikern kysser hans
mor! Men vad bryr hon sig om det? Hon älskar...
Och så var jag där igen! — Nej, nej! Jag skall
tänka på sjukhusinspektionen. Hur en sjuk i går
klagade på doktorn. Den där doktorn, som har
likadana mustascher som — Truchatjefskij. Så fräckt
av honom, eller av dem båda förresten, att lura mig
och säga, att han skulle fara!... Åter var jag där.
Allt, som jag tänkte på, hade samband med honom.
Jag led ohyggligt. Den värsta pinan var ovissheten,
tvivlet, min inre splittring: skulle jag älska eller
hata henne. Mina kval voro så ohyggliga, att en
tanke kom till mig, en tanke, som tilltalade mig
mycket, nämligen att kasta mig på rälsen framför
tåget och göra ett slut på alltsammans. Då skulle
jag åtminstone bli fri från tvivlen. Det enda, som
hindrade mig att utföra tanken, var medlidande med
mig själv, som i släptåg hade hatet mot henne. Till
honom hyste jag en märkvärdig ovilja, grundad på
medvetandet om min egen förnedring och hans
triumf, men till henne närde jag ett fruktansvärt hat.
Jag får icke, sade jag för mig själv, göra av med
mig och lämna henne; hon måste åtminstone få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
