Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig själv vid denna tanke, att jag icke kunde
avhålla mig från tårar. För att icke väcka barnen
sprang jag på tå ut i korridoren och in i mitt rum,
där jag kastade mig på soffan under högljudda
snyftningar.
Jag, en ärbar man, som hela livet drömt om
familjelycka, jag, en make som aldrig varit otrogen!
Och vad får jag dock icke uppleva! Fem barn har
hon, och ändå kastar hon sig i famnen på en
musiker för hans röda läppars skull! Nej, det är icke
mänskligt! Så gör en hynda, en simpel hynda!...
Bredvid barnens rum, vilka hon hela livet låtsat sig
älska. Och ändå kunde hon skriva så till mig, som
hon skrev! För att sedan fräckt kasta sig om hans
hals! Ja, vad vet jag? Kanske det har varit så
hela tiden? Kanske hon har fått dessa barn, som
anses som mina, ihop med betjänterna? Hade jag
kommit hem i morgon, så skulle hon ha kommit mig
till mötes med sin vackra frisyr, sin välsnörda
gestalt och sina slappt graciösa rörelser — ja, jag
kunde se hennes lockande och förhatliga ansikte
framför mig — och svartsjukans odjur skulle för
alla tider suttit i mitt hjärta och slitit sönder det.
Vad skall barnjungfrun tänka? Och Jegor? Och
den stackars lilla Lisa?... Hon är redan så
gammal, att hon förstår... Denna fräckhet! Denna
lögn! Denna djuriska sinnlighet! Jag känner den
alltför väl! —
Jag ville resa mig upp, men jag kunde icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
