Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för mitt medvetande i ovanlig klarhet. Jag
försvann och minns ännu det ögonblicks motstånd,
som korsetten och något annat föremål gjorde;
sedan sjönk dolken ned i något mjukt. Hon grep
med händerna efter dolken, skar mig och kunde icke
hejda den.
Långt efteråt, sedan den moraliska omvälvningen
inom mig fullbordats, tänkte jag i fängelset på
denna minut. Jag erinrade mig händelseförloppet, så
gott jag kunde. Jag minns ett ögonblicks, blott ett
kort ögonblicks hemska medvetande om att jag stod
i begrepp att mörda, mörda en kvinna, min egen
hustru. Jag minns, hur rysansvärt detta
medvetande var, och därav sluter jag — ja, jag har även
ett dunkelt minne därav —, att jag ögonblickligen
drog ut dolken igen och önskade göra det gjorda
ogjort och förhindra det. Ett ögonblick stod jag
orörlig, väntande på vad som komma skulle.
Skulle det gå att ställa allt tillrätta igen? Hon reste
sig upp och skrek: ’Njanja![1] Han har mördat
mig!’
Jag väntade, tills hon föll omkull och
barnjungfrun med ropet: ’O, Gud!’ sprang fram till henne.
Då först slängde jag dolken och gick ut ur rummet.
’Det är inte värt att bli upprörd. Nu måste jag
veta, hur jag skall göra’, sade jag för mig själv
utan att se vare sig på henne eller barnjungfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
