Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - Efterord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framför allt är det oriktigt, att den oändliga
fullkomlighetens ideal icke skulle kunna vara till
vägledning i livet och att man vid åsynen av detsamma
antingen måste slå ifrån sig med händerna och säga,
att man icke behövde det, eftersom man ändå icke
kunde uppnå det, eller sänka idealet till den nivå,
på vilken min svaghet har lust att stå.
Ett sådant resonemang påminner om en seglare,
som säger till sig själv: Eftersom jag icke kan följa
den linje, som kompassen utvisar, så skall jag kasta
bort kompassen eller sluta att se på den, d. v. s. jag
skall kasta bort idealet eller fästa kompassnålen på
den punkt, som varje ögonblick kommer att
motsvara mitt fartygs kurs, d. v. s. sänka idealet till
min svaghet.
Fullkomlighetens ideal, som Kristus givit, är ingen
dröm och intet föremål för retoriska predikningar,
utan det är en oumbärlig och allom tillgänglig
vägledning för människors sedliga liv, såsom kompassen
är ett oumbärligt och tillgängligt instrument för
sjöfararen. Man måste blott tro såväl på det ena som
på det andra.
I vilken belägenhet människan än må befinna sig,
så är det av Kristus givna idealet tillfyllest, för att
hon skall få riktig anvisning om vilka handlingar
hon bör utföra och vilka hon icke bör utföra. Men
man måste lita fullständigt på denna anvisning, på
denna anvisning ensam, och upphöra att sätta tro
till alla andra, precis som sjöfararen måste tro på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
