Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begåvo sig in i de inre rummen förbi Schwarz, som
sorgset blinkade åt Peter Ivanovitj.
”Så gick det med ert vistspel! Ursäkta oss, om
vi ta med en annan partner. Ni kan mycket väl
komma med som femte man, när ni gjort er fri
det här”, sade hans livliga blick.
Peter Ivanovitj suckade ännu djupare och
sorgsnare, och Praskovja Fjodorovna tryckte tacksamt
hans hand. De gingo in i hennes med rosafärgad
cretonne klädda salong; därinne brann en lampa
dystert. De satte sig vid bordet, hon i soffan och
Peter Ivanovitj på en låg, ojämn puff, vars fjädrar
voro i olag, så att de gåvo efter, när han satt på
den. Praskovja Fjodorovna ville varsko honom, så
att han satte sig på en annan stol, men hon fann
en sådan varning icke passande i hennes läge och
åtrade sig. När Peter Ivanovitj satte sig på
puffen, erinrade han sig, huru Ivan Iljitj hade inrett
denna salong och rådgjort med honom just om
denna rosa cretonne med gröna blad.
När änkan gick förbi bordet i den av allehanda
möbler och föremål överfulla salongen för att sätta
sig i soffan, fastnade hon med den svarta mantiljens
svarta kräpp i sniderierna på bordet. Peter
Ivanovitj reste sig för att lösgöra henne, och den befriade
puffen började gunga under honom och stöta till
honom. Änkan lösgjorde själv sin kropp, och Peter
Ivanovitj satte sig åter, kväsande den upproriska
puffen under sig. Men änkan hade icke blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
