Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick snart över. Ivan Iljitj kände sig under hela
denna tid särskilt glad och frisk. Han skrev: ”Jag
känner, att jag blivit ungefär femtio år yngre.” Han
hade tänkt att bli färdig i september, men det drog
ut på tiden till mitten av oktober. Men i stället
blev det också förtjusande, så sade icke blott han
själv utan alla, som sågo det.
I själva verket var det likadant som hos alla
andra människor, som icke precis äro rika, men
emellertid vilja likna de rika och därför blott bliva
varandra inbördes lika: tyger, ebenholts, blommor,
mattor och bronser, mörka och glänsande föremål, allt
saker, som alla människor av en viss klass lägga sig
till med för att likna alla människor av en annan
klass. Och hos honom var denna likhet så stor, att
man icke kunde märka någon skillnad, men för
honom framstod detta som något originellt. När han
sedan mött de sina vid stationen, fört dem hem till
sin upplysta, färdigställda lägenhet och en lakej
i vit halsduk öppnade dörren till den uppsnyggade
tamburen, när de stego in i salongen och
arbetsrummet och i höga rop gåvo uttryck för sin
tillfredsställelse, var han mycket lycklig, förde omkring dem
överallt, njöt av deras beröm och strålade av glädje.
Samma afton, då Praskovja Fjodorovna bland annat
frågade honom, huru det gått till, då han föll,
skrattade han och åskådliggjorde, huru han flugit ner
och skrämt tapetseraren.
— Det är inte för ro skull, som jag är gymnast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
