Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bemödade sig att dölja detta, såg han, att han var dem
ett hinder, men att hans hustru intagit en viss
ställning till hans sjukdom, som hon behöll oberoende
av vad han sade och gjorde. Och hennes ställning
till sjukdomen var sådan: ”Ivan Iljitj”, sade hon till
sina bekanta, ”han, förstår ni, kan inte som andra,
beskedliga människor noga följa doktorns
föreskrifter. I dag tar han in dropparna och äter det, som
han blivit ordinerad, och går och lägger sig i tid.
Men så i morgon glömmer han att ta in medicinen,
om jag förbiser det, han äter stör, änskönt han icke
blivit ordinerad det, och blir sittande vid vistspelet
till klockan ett.”
— När hände det, hör du! säger Ivan Iljitj
förtretad. — En enda gång hos Peter Ivanovitj.
— Men i går tillsammans med Schebek!
— När jag i alla fall inte hade kunnat sova, för
att det gjorde ont, så kan det ju kvitta...
— Det må vara hur som helst med det, men jag
menar endast, att på det sättet blir du aldrig frisk,
utan du kommer bara att plåga oss.
Den yttre ställning, som Praskovja Fjodorovna
intog till mannens sjukdom och som hon yppade
för såväl andra som honom själv, var sådan: Ivan
Iljitj var själv skuld till sin sjukdom, och hela
denna sjukdom var ett nytt obehag, som han utsatte
sin hustru för. Ivan Iljitj kände väl, att denna
uppfattning icke var överlagd, men det blev honom
fördenskull icke lättare att bära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
