Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det här, tänker jag, måste vara otrevligt för
dig. Du får ursäkta mig. Jag kan inte på annat
sätt.
— För all del! — Och Gerasims ögon glänste,
och han visade sina unga, vita tänder. — Varför
skulle jag inte göra mig besvär? Ni är ju sjuk.
Och behändigt utförde han sin vanliga syssla och
gick därpå ut med lätta steg. Och inom fem
minuter återvände han med lika lätta steg.
Ivan Iljitj satt alltjämt i länsstolen.
— Gerasim, sade han, när denne ställt in den
rentvättade nattstolen. — Var snäll och hjälp mig. Kom
hit! Gerasim gick dit. — Res mig upp. Det är
svårt för mig ensam, och jag har skickat ut Dmitrij.
Gerasim kom dit. Med starka armar och lika
lätt, som han gick, fattade han om honom och reste
honom behändigt och varsamt upp, höll honom med
den ena handen, drog upp byxorna med den andra
och ville därefter sätta honom ned. Men Ivan Iljitj
bad att få bli ledd till soffan. Utan
kraftansträngning och liksom utan att trycka honom förde, ja,
nästan bar Gerasim honom till soffan och satte
honom där.
— Så behändigt och bra du... gör allt.
Gerasim log åter och ville gå ut. Men Ivan Iljitj
befann sig så väl i hans sällskap, att han icke ville
släppa iväg honom.
— Hör du, sätt den där stolen under mig. Nej,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
