Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sade till och med en gång rent ut, när Ivan
Iljitj skickade bort honom:
— Vi skola alla dö. Varför skulle vi då icke
underkasta oss någon möda? Och han uttryckte
därigenom såsom sin mening, att han icke kände sig
betungad av sin arbetsbörda och detta därför, att
han bar den för en döende människa och
hoppades, att någon, när hans stund var inne, skulle
underkasta sig samma möda för honom.
Utom denna lögn eller till följd av denna lögn
var det Ivan Iljitjs största kval, att ingen hyste ett
sådant medlidande med honom, som han ville få sig
till del. I vissa ögonblick efter långa stunder av
plågor önskade sig Ivan Iljitj mest av allt, att någon
skulle ha medömkan med honom som med ett sjukt
barn, — han önskade det, men han skämdes för att
tillstå det. Han ville, att man skulle smeka honom,
kyssa honom, gråta över honom, såsom man
smeker och tröstar barn. Han visste, att han var en
betydande domstolsledamot, att han hade grånande
skägg och att det därför var absolut omöjligt. Men
likväl ville han det. Och i hans förhållande till
Gerasim fanns något, som låg detta nära. Och
därför gav hans förhållande till Gerasim honom tröst.
Ivan Iljitj ville gråta, och han ville, att man skulle
smeka honom och gråta med honom, och så kommer
hans kamrat, domstolsledamoten Schebek, och i
stället för att gråta och smekas visar Ivan Iljitj en
allvarlig, sträng, djupsinnig uppsyn, och enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
