Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppe benen. Doktorn log föraktfullt och vänligt på
en gång: ”Vad”, tyckte han, ”skall man göra? De
sjuka tänka ibland ut sådana dumheter. Men man
får förlåta dem.”
Sedan undersökningen avslutats, såg doktorn på
klockan, och Praskovja Fjodorovna meddelade Ivan
Iljitj, att han måtte gilla det eller ej; hon hade
emellertid i dag kallat en berömd läkare att
tillsammans med Mihail Danilovitj (så hette den vanlige
doktorn) undersöka och bedöma fallet.
— Var så god och sätt dig inte emot det. Detta
gör jag för mig, sade hon ironiskt och ingav honom
den känslan, att hon gjorde allt för honom och att
han därför icke hade rätt att avböja förslaget. Han
teg och rynkade pannan.
Han kände, att lögnen runt omkring honom
förvirrade honom, så att han hade svårt att reda ut
någonting.
Allt, vad hon gjorde för honom, gjorde hon blott
för sig själv, men när hon sade honom, att hon
gjorde det för sig själv, som hon ju verkligen
också gjorde, så framställde hon det såsom något så
otroligt, att han måste tänka sig motsatsen.
Klockan halv tolv kom verkligen den berömde
doktorn. Åter blev det ett lyssnande och
betydelsefulla samtal om hans njure och blindtarm, först i
hans närvaro, sedan i det andra rummet, och
frågor och svar och en så betydelsefull uppsyn, att
återigen i stället för den reella frågan om liv och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
