Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avmagrade, i strumpor klädda benen upplyftade på Gerasims
axlar. Alltfort brinner ljuset bakom skärmen,
alltfort värker det utan uppehåll.
— Gå, Gerasim! viskade han.
— Det betyder ingenting, jag sitter kvar.
— Nej, gå!
Han tog ner benen, lade sig på ena sidan på
armen och började tycka synd om sig själv. Han
väntade bara, tills Gerasim gått ut i grannrummet;
sedan försökte han icke längre lägga band på sig
utan brast i gråt som ett barn. Han grät över sin
egen hjälplöshet, över sin förfärliga ensamhet, över
människornas grymhet, över Guds grymhet, ja, över
frånvaron av en Gud.
”Varför gjorde Du mig allt detta? Varför förde
Du mig hit? Varför, varför sänder Du mig dessa
förfärliga plågor?”
Han väntade intet svar och grät, därför att han
varken fick eller kunde få något svar. Plågorna
satte åter igång, men han rörde icke på sig, kallade
icke på någon. Han sade till sig själv: ”Sänd mer,
Herre, slå mig, Du! Men varför? Vad har jag
gjort Dig? Varför?”
Sedan tystnade han, upphörde icke blott att gråta
utan även att andas och blev idel uppmärksamhet.
Han liksom lyssnade men icke till en röst, som
talade med ljud, utan till själens röst, till en tankegång,
som steg upp inom honom.
”Vad behöver du?” var den första klara, i ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
