Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
njanjan, brodern, leksakerna. ”Du får inte tänka på
detta... Det gör dig för ont”, sade Ivan Iljitj till
sig själv och återvände till det närvarande. På
soffryggen funnos knappar och veckat saffjansskinn.
Saffjanen är dyr och ohållbar. Det hade tvistats
därom. Men det var en annan saffjan och en annan
tvist en gång, när vi slitit sönder vår fars portfölj
och han straffade oss och mamma kom med
pirogger. Och åter hamnade Ivan Iljitj i barndomen, och
åter kände han det svårt, och han försökte jaga bort
dessa minnen och tänka på något annat.
Och här var det likadant igen. Tillsammans med
dessa minnen uppdöko andra minnen i hans sinne,
minnena av huru hans sjukdom blivit värre och
tilltagit. Det var samma historia; ju längre tillbaka,
desto mer liv, desto mer av livets goda och desto
mer av livet självt. Och det ena och det andra flöt
tillsammans. ”Liksom plågorna bli värre och värre,
så har hela livet blivit värre och värre”, tänkte han.
En enda ljuspunkt fanns bakom honom i början av
livet, sedan hade allt blivit mörkare och mörkare
och gått snabbare och snabbare. ”Omvänt
proportionellt mot kvadraten på avståndet till döden”,
tänkte Ivan Iljitj. Och denna bild av en sten, som
flyger neråt med allt större och större hastighet,
trängde in i hans själ. Livet, denna rad av allt större
och större lidanden, flyger med stadigt ökad
hastighet mot slutet, det förfärligaste av lidandena. ”Jag
flyger...” Han ryste, rörde på sig, ville sätta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
