Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick se ljuset och kom under fund med att hans liv
icke varit sådant, som det bort vara, men att detta
ännu var möjligt att gottgöra. Han frågade sig:
”Vad vill detta ’sådant’ säga?” och tystnade och
lyssnade. Därvid kände han, att någon kysste hans
hand. Han öppnade ögonen och såg sonen. Han
började tycka synd om honom. Hustrun kom fram
till honom. Han såg på henne. Med öppen mun,
otorkade tårar på näsa och kind och förtvivlat
ansiktsuttryck såg hon på honom. Han började tycka
synd om henne.
”Ja, jag plågar dem”, tänkte han. ”Det är synd
om dem, men det blir bättre, när jag dör”. Han
ville säga detta, men hade icke kraft att uttala det.
”Förresten, varför tala om det? Jag måste göra
det”, tänkte han. Han visade frun med ögonen på
sonen och sade:
— För ut... så synd... också dig... — Han
ville säga ”förlåt” också, men han råkade säga ett
snarlikt ord, som betyder ”släpp mig förbi”. Då
han icke längre orkade rätta sig, vinkade han med
handen, ty han visste, att den förstod det, som skulle
förstå det.
Och plötsligt blev det klart för honom, att det,
som hade utmattat honom och icke lämnat honom,
med ens lämnade honom från två sidor, från tio
sidor, från alla sidor. Han tyckte synd om dem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
